cockeyedcharlie

har inte orkat skriva på länge, orkar inte göra mycket alls nowadays. egentligen vill jag bara sova hela tiden, vilket iförsig leder till att jag drömmer skumma saker, som inatt: drömde att NPH (neil patrick harris) var en seriemördare och han dödade en av mina vänner genom att dränka henne i ett badkar, fast jag lyckades återuppliva henne i sista sekunden. det var som att vara i baywatch eller nåt, sjukt. jag räddade henne, men när jag vaknade upp kändes det bara konstigt, för jag vet inte om vi är vänner längre, jag vet inte ens om jag VILL rädda våran vänskap (varför måste det alltid vara jag? im sick and tired). det tråkiga med detta är att jag i stort sett bara har killkompisar, inget fel med det direkt, jag har alltid trivts bättre i deras sällskap, men ändå. ibland saknar jag tjejkvällarna med kahlua och dirty talks.
mh, hur kommer det sig att det aldrig uppstår dumma konflikter med killar? att dem aldrig är passivt-agressiva utan raka? att dem, oavsett hur upptagna dem än är, ändå har tid att höra av sig: in good times, and bad? hur kommer det sig att jag aldrig på riktigt har bråkat med någon av mina killkompisar? det kanske bara är så att vi alla råkar vara såna som inte startar upp bråk av löjliga anledningar, eller så kanske det är jag, som är så lyckligt lottad att jag hittat några av dem grymmaste pojkarna ever, och på något sätt fått dem att vilja ha mig i sina liv, i dont know. men hallelujah för det ialf. i love you guys
PS. på lördag kommer jobring till gbg på besök, i can't wait!