cockeyedcharlie

kom nyss hem från anders. vi hade en vit fredag med film chips och cola. först såg vi hard candy (jag ville gärna se den igen och tyckte att boysen också borde kolla), sen såg vi pablo franciscos "Ouch". efter hard candy blev det en hettad diskussion mellan mig och anders, främst (martin och david var också med men de blev inte lika upphetsade som vi). först snackade vi om filmen i sig, ifall det var "rätt" eller inte, det som hände. jag är helt totalt på hennes sida, jag kan förstå henne och jag håller med henne, trots sina "sjuka" handlingar, det är rätt i mina ögon. medan anders var helt emot. Så råkade dödsstraff komma upp och jag sa något dumt, jag sa att jag var för, och innan jag ens hann förklara vad jag menade blev anders förbannad och diskussionen tog en vändning (jag trodde vi skulle börja bråka på allvar, vilket var läskigt för jag och anders har aldrig någonsin bråkat), men tillslut fick jag fram det jag ville, jag är för hämnd, inte dödsstraff i sig. men hämnd, sweet juicy justice som sagt. anders håller inte med alls. Han säger: "vem ger dig rätten att hämnas?" jag säger: "vem gav honom rätten att göra det han gjorde?" hans argument är mer att alla som begår vidriga handlingar inte är friska i huvudet och de borde få fängelse och vård. jag menar att ibland räcker inte det. det finns vissa fall som är hopplösa. det finns vissa människor som har crossed the fucking line och gått från människor till odjur, och de borde inte förlåtas. fine att de är sjuka eller whatever, men alla sjuka kan inte bli friska, hur mycket vård de än får. ta t ex den där gubben som låste in sin dotter i 24 år, i källaren. han som våldtog henne, fick barn med henne, brände t o m upp någon unge eller två när de kom ut döda/missköttes. den vidriga mannen/monstret är 73 år, han har väl kanske tio-femton MAX tjugo år kvar att leva. ska man skicka in honom till the lunybin och försöka kurera honom, hoppas på att han kan bli frisk innan han dör? är han värd det, eh?! jag tror inte att ett sånt monster kan bli friskt på tio, femton eller ens tjugo år, och även om han blir det efter 14 år, och han har ca ett år kvar att leva, är det verkligen värt det? i mina ögon är hans liv inte värt ett piss längre, och statens pengar borde istället gå till hans dotter och kidsen, ge dem terapi och all hjälp de behöver, för att kunna leva ett "normalt" liv.
dessutom är det skillnad på sjuk och sjuk. det finns mentala sjukdomar som gör att människor verkligen inte vet vad de håller på med, the lights are on but no one's home, det är en sak. sedan finns det "sjukdomar" som gör att folk vet vad de gör, de kan bara "inte hjälpa det". pedofili t ex. det är en sak att ha perversa tankar om små barn, men att sedan föra tanken till handling är en annan sak. och ifall man inte är ett monster borde man söka hjälp för sin "sjukdom", inte explora den. i grund och botten så väljer människor själva vad de gör, och vem de gör illa. och om man valt att gå ifrån människosläktet och bli ett odjur, borde man räkna med att man släppt alla sina rättigheter som människa.
Öga för öga, tand för tand.