cockeyedcharlie

har inte orkat skriva på länge, orkar inte göra mycket alls nowadays. egentligen vill jag bara sova hela tiden, vilket iförsig leder till att jag drömmer skumma saker, som inatt: drömde att NPH (neil patrick harris) var en seriemördare och han dödade en av mina vänner genom att dränka henne i ett badkar, fast jag lyckades återuppliva henne i sista sekunden. det var som att vara i baywatch eller nåt, sjukt. jag räddade henne, men när jag vaknade upp kändes det bara konstigt, för jag vet inte om vi är vänner längre, jag vet inte ens om jag VILL rädda våran vänskap (varför måste det alltid vara jag? im sick and tired). det tråkiga med detta är att jag i stort sett bara har killkompisar, inget fel med det direkt, jag har alltid trivts bättre i deras sällskap, men ändå. ibland saknar jag tjejkvällarna med kahlua och dirty talks.
mh, hur kommer det sig att det aldrig uppstår dumma konflikter med killar? att dem aldrig är passivt-agressiva utan raka? att dem, oavsett hur upptagna dem än är, ändå har tid att höra av sig: in good times, and bad? hur kommer det sig att jag aldrig på riktigt har bråkat med någon av mina killkompisar? det kanske bara är så att vi alla råkar vara såna som inte startar upp bråk av löjliga anledningar, eller så kanske det är jag, som är så lyckligt lottad att jag hittat några av dem grymmaste pojkarna ever, och på något sätt fått dem att vilja ha mig i sina liv, i dont know. men hallelujah för det ialf. i love you guys
PS. på lördag kommer jobring till gbg på besök, i can't wait!

för några år sedan, när jag hälsade på min barndomsvän Bella i Lund, hookade jag lite halft upp med en kille, jag minns inte hans namn. jag, bella och några av hennes vänner, däribland han, hade varit på klubb och på stan hela kvällen/natten tills vi, tillslut hamnade på bellas föräldrars restaurang, där en stor grekisk fest fortfarande pågick. jag drogs in i en folkdans med alla glada greker, dansade med halva bellas släkt, sen gick jag ut för att få luft. de andra vännerna hade gått hem vid den tiden, men han, killen, satt kvar utanför och rökte. jag fick en cigg och joinade honom. först stod vi precis utanför, på en liten terass, sedan, av någon anledning (han tyckte det kom så mycket oljud där inifrån och ville att vi skulle ha mer privacy) förflyttade vi oss en bit bort, till en liten trappa vid en ingång i huset bredvid. och sen, of course, med all den privacyn vi fick var det självklart att vi började kyssas, vilket var mysigt. han sa att jag smakade som hans föredetta flickvän: en blandning mellan cigg, tuggummi och mjuka läppar, och så log han. jag tog det som en komplimang. efter en stund började vi prata film, båda nämnde sina favoriter, jag minns dock inte vilka jag sa, kommer bara ihåg att hans favoriter var: The Royal Tenenbaums och American Beauty. Jag hade inte sett någon av dem då, så han försökte förklara för mig, varför de var så fantastiska. Han sa att the royal tenenbaums var rolig cool och snygg, och så sa han att American Beauty hade fått honom att sluta vara rädd för döden.
jag har hört fler säga att american beauty är en underbar film, en must-see! och jag har haft den på dvd i minst två år, men jag har varit rädd för att bli otroligt besviken så jag har inte riktigt vågat se den, inte förrän i förrgår natt.
Det var på tiden.