we are vagabonds, we travel without seatbelts on
jag anna och hennes polare jennie åkte till bäckebol idag, de köpte förvaringslådor och jag köpte masker (en glad, en ledsen) och en snygg skelettstaty, lite tim burton feeling över den, thats what got me. ialf..jag skiljdes ifrån dem en stund medan de skulle betala för lådorna, gick in i affären tvärs över, där fanns det massa tavlor och shit. jag kollade runt, höll precis på att beundra en liten akrylmålning när jag märkte att några decimeter ifrån mig, så höll en tavla på att ramla från hyllan. jag vet inte vad som fick den att ramla, men jag kunde ha fångat den, om jag bara orkat. hah, om jag bara tagit ett steg fram och tagit tag i den. men jag stod kvar, med händerna i fickorna och tittade på medan den föll. och självklart var det sådär som i filmer; det kändes som att den föll forever, tiden stod still, jag stod still, det var inte förrän den slog i marken som jag rörde på mig. när braket nådde mina öron fick jag skuldkänslor. den gick inte sönder, but still, den hade inte behövt falla. Och grejen är att det var just den tavlan som fick mig att gå in i affären från första början, det var den som fångade mitt intresse, men jag gick inte fram till den, jag rörde den inte, förrän den låg på golvet. oh, the irony is not lost on me.. jag vet inte ens varför jag nämner detta. incidenten har fastnat i mitt huvud av någon anledning, det är bara det.
och jag har i stort sett bara lyssnat på the decemberists idag, för att jag endast hittade de igår, vilket är konstigt, i dunno. de låter som en blandning av arcade fire, death cab for cutie och något mer? Here I dreamt I was an architect utstrålar precis den tomma jävla känslan jag känt sedan jag kom hem.
och jag har i stort sett bara lyssnat på the decemberists idag, för att jag endast hittade de igår, vilket är konstigt, i dunno. de låter som en blandning av arcade fire, death cab for cutie och något mer? Here I dreamt I was an architect utstrålar precis den tomma jävla känslan jag känt sedan jag kom hem.
happy hanukkah
inatt drömde jag att jag dog. minns inte vart vi var, men jag och issa åt middag hemma hos några och de bjöd på en konstig rätt, vi kan säga att det var kyckling, ialf, om det inte tillagades alldeles rätt så kunde det vara dödligt. nu i efterhand förstår jag inte varför vi ens skulle äta det at all, men ok. det visade sig, efter att jag ätit upp min, att den var dödlig. jag kände hur min hals började svullna upp, stänga igen sig, jag fick mindre och mindre luft. vände mig till issa med en min i ansiktet som hon direkt förstod. jag sa till henne, så gott jag kunde, jag älskar dig. hon tittade förskräckt på mig och sprang fram, försökte hjälpa mig men det fanns inget att göra. medan luftstrupen stängde igen sig helt blev jag mer och mer medveten om att jag faktiskt skulle dö, och desto mindre luft jag fick, desto lugnare blev jag innerst inne. för nu visste jag, att om några sekunder är jag död, det finns inget att ångra, inget mer att säga, tiden håller på att ta slut, och jag är medveten. min sista tanke var: vad händer nu?
sedan vaknade jag upp.
Jag har inte kunnat släppa drömmen på hela dagen, för som vanligt var den så otroligt vivid att jag verkligen kunde känna hur det var att dö. och nu när jag funderat över det hela dagen så har jag kommit fram till att det är en sådan död jag vill ha, att kvävas i en bisarr harmoni.
sedan vaknade jag upp.
Jag har inte kunnat släppa drömmen på hela dagen, för som vanligt var den så otroligt vivid att jag verkligen kunde känna hur det var att dö. och nu när jag funderat över det hela dagen så har jag kommit fram till att det är en sådan död jag vill ha, att kvävas i en bisarr harmoni.
i'm fast but you're quick.
så jag har varit uppe sen sex imorse, somnade vid åtta igår, eh. och nu känns det som att jag varit uppe hela natten. men ja, har lagt upp en massa bilder från resan nu! yeye, är det söndag idag? wellwell. det är nice att ha huset för sig själv ett tag, (fast jag avundas mina föräldrar som har det grymt på sin kryssning) men jag kan inte hjälpa att bli rädd om natten. som igår, det var sjukt. satt vid datorn och kollade på wonderfalls (great ny serie jag hittat!), och plötsligt kändes det som att någon tryckte sina fingrar mot min panna, jag viftade med handen och en varm känsla spred sig igenom hela min kropp. fattade inte vad som hände, jag blev rädd, så jag ringde anna och vi pratade länge, mestadels om våran nästa resa, vi ska kanske tillbaka till maldiverna nästa december, fast en annan ö isåfall. lovely!
hold her, hug her, and hope she's not a cop.
igår kväll ville aldrig ta slut, vilket var nice, men det är också nice att äntligen vara hemma igen. jag borde vara skittrött, men det är jag inte. jag borde vara bakis men det är jag inte. det enda som avslöjar att jag druckit igår är en lila aktig mun och tunga + rödvinet på mitt vita linne (hah tack anders!). nånå, det kändes sjukt konstigt att umgås med kidsen igen, jag vet att det bara gått två veckor, men i mitt huvud känns det som så mycket mer. ah well. gretas var kul, förutom alla äckliga gubbar/killar som inte fattade en diss. Nej det är inte okej att ta en tjej på bröstet när hon tydligen inte vill dansa med dig, och nej du kommer inte få trekant ikväll bara för att två tjejer kysser varandra. It has to be said.
-
Meeru
"18 dec, ca 21.00
Jag sitter på en stol på stranden, ensam. Röker och lyssnar på moz, hah alltid moz. Månen är halv, jag är barfota, hör hur vågorna slår mot stranden. Mina tår gräver ner sig i den vita mjuka sanden, det är precis så varmt det alltid borde vara, luften är perfekt. Jag har nästan helt glömt bort mitt liv i sverige, mitt svenska jag. Här, just nu, är jag vem som helst, whatever, ingen speciellt. Bara är, så som det ska vara. Jag vill gråta, men jag skrattar istället, ut mot havet, fan jag vill skrika! Jag sjunger med istället: "All pie-eyed and bog-eyed and cross-eyed oh, never loosen the grip on our hand, whack us, then, hug us hard, nobody loves us, so we, oh we tend to please ourselves." Ett par gick precis förbi, jag hade nästan glömt att det fanns människor här, nu är de borta tack och lov, hah. Det blixtrar till, någon tar kort längre bort och jag hör hur det dunkar från baren. Snart ska jag sätta mig där i ett hörn och dricka corona, ensam. Jag blundar hårt och ger mig själv en örfil, för att se att jag inte drömmer.
Några timmar senare. Nu sitter jag här igen, på samma stol vid stranden. Love love it. Jag kan sitta här tills världen dör och jag sväljs med havet, men jag kan inte. Har en öl med mig från baren, tänkte sitta kvar tills den är slut. Musiken från min mp3 har aldrig låtit så bra, drunknar i den, drunknar i luften. Love it, oh gud, vinden som blåser över mig, så mild. Jag önskar att jag vore som den, att jag bara kunde blåsa över folk och ting. Jag är ganska trött men jag vill inte hem, där kommer jag bara somna och drömma något konstigt igen. Jag vill sitta här, kan inte tiden ta slut, upphöra att existera? Jag tittar på ölflaskan, mer än hälften kvar, hallelujah. Det blir några cigg till, några fler sköna rysningar, fler leenden mot havet. Jag är tillfreds, herregud jag är HÄR, och jag är äntligen till freds. Love it. "
Jag hatar det här, att komma hem och direkt känna att det underbara man upplevt är distant memories. det var ju bara någon dag sen som jag satt på terassen och tittade ut mot havet, det ljusturkosa, breathtaking vackra havet. men det var då, och nu sitter jag på mitt rum, igen. håller på att ladda upp alla bilder på datorn, 532 st! fan, maldiverna, jag kommer att hälsa på er igen, jag måste. De senaste två veckorna har varit bortom fantastiska. att vakna upp i den lilla stugan varje morgon runt sju, ta sin första cigg på terassen och titta ut mot havet, andas in den varma, ganska kvava luften. bada, sola, snorkla med hajar, rockor och sjukt fina fiskar. leva leva LEVA i ett paradis! Vara mer nöjd och harmonisk än man någonsin varit... Och sen, veta att man, förmodligen aldrig, kommer att må sådär bra i sverige.
jag måste flytta härifrån.
back
fan jag är hemma nu. känner på mig att jag kommer börja böla snart (har hållt mig i ca 17 timmar, eh), så detta blir kort. Meeru är ett paradis, jag älskar meeru. i två veckor har jag fått leva ett sånt där bekymmersfritt liv som jag längtar efter, ett liv på en ö. men detta var så mycket mer än bara en solsemester, jag kan inte förklara det. jag känner mig inte likadan. gbg i love you but youre bringing me down. jag hade glömt hur otrevlig den svenska kylan är. jag är så utmattad nu, och jag vill inget hellre än att kasta mig i sängen, somna snabbt, och så fort jag slår upp ögonen på morgonen förstå att det här bara var en jobbig dröm, och titta ut mot havet.
tomorrow, will it really come?
yeye, imorgon åker jag och anna till maldiverna. två veckors sol, klart vatten, drinkar på stranden och bungalows. paradise helt enkelt. jag har nog äntligen förstått att det faktiskt blir av och nu längtar jag, är nervös, men jag längtar. uh varför är det alltid så att så fort jag ska åka någonstans längre bort, och stanna mer än några dagar, så känns det som att jag säger hejdå till allt hemma för gott? jag vet att mitt rum kommer vara kvar precis som jag lämnat det, och vännerna ska ingenstans, det är inte det. det känns som att det är jag som kommer försvinna. jag antar att jag bara är nervös över att flyga så mycket, det är roligt på ett otroligt nervkittlande sätt. att bila är liksom piece of cake, jag har gjort det hela mitt liv, fram och tillbaka i europa, och jag känner mig lugn ifall jag somnar i bilen, jag vet att jag kommer vakna upp i den senare. men att somna på ett flygplan är jobbigt, då är jag inte säker på att jag kommer vakna alls. fuck! jag gör mig bara mer nervös. fuckitfuckit. det är lugnt. no worries, eh.
vi ses om två veckor.
vi ses om två veckor.
strangeways
Jag vaknade upp skrattandes idag. Det har aldrig hänt förut, och jag minns inte riktigt vad det roliga var. Drömde en massa konstiga drömmar en efter en men den enda jag kommer ihåg bra är den sista. Den handlade om ett muterat monster, det var en enorm mörk blågrön muräna med ben som alla var helt fascinerade av förutom jag, jag var bara rädd. Alla ville gå nära den och röra den typ men jag höll mig undan. de sa att den inte var "farlig", den äter bara fisk och plankton typ, men jag menade att vafan, med en sån stor käft och sylvassa tänder kan den likagärna äta upp en människa, tänk om den blir arg när man rör den och biter?! No way att jag går nära den. Nå nå, den började jaga oss tillslut, och vi (jag och whoever jag var med, har aldrig sett de förut men ok) gömde oss i ett rum nånstans. Den stod utanför rummet och gav konstiga mosterljud ifrån sig. Så gick en tjej ut ur rummet och ställde sig framför den. Muränamonstret började lukta på henne, länge, sen blev den sur igen. vi drog in tjejen i rummet och försökte låsa dörren men monstret började knuffa, jag fick panik. tillslut gick det. Och så sa tjejen något sarkastiskt, jag började skratta och vaknade upp.
eh..jaja, jag är fortfarande smått förvirrad men det går väl över snart. Nu ska jag bara hålla mig sysselsatt till sju, för då kommer anders hit och vi ska jobba lite på deras musikvideo.
eh..jaja, jag är fortfarande smått förvirrad men det går väl över snart. Nu ska jag bara hålla mig sysselsatt till sju, för då kommer anders hit och vi ska jobba lite på deras musikvideo.