cockeyedcharlie

Madde blev nästan våldtagen igår. En man följde efter henne från motorvägen till ikeaparkeringen, satte sig i hennes bil och sa: "Nu ska vi ha sex". Hon fick panik såklart, men lyckades ändå behålla sig hyfsat lugn, hon började kasta ur sig elaka ord, kallade honom äckel osv. Han blev överrumplad och det var nog tack vare det som hon lyckades komma undan utan en skråma. Jag beundrar verkligen madde (inte bara för detta), och jag är så jävla glad att hon inte skadades, ifall det hänt mig skulle jag legat död i ett dike nu.

Jag och Pierre var på bio idag, vi såg Control. love love it.
Sen spelade vi biljard, och han vann alla gånger. Imorgon har jag skola igen, but its okey.

Idag. vaknade av att mamma ringde tio i tolv, fick panik, rendezvous med jobring, fuck! spårvagnen går om tio minuter. på något sätt lyckas jag bli klar innan tolv och ringer, men fattar inte att upptaget signalen betyder att föreläsningen inte är slut, nå nå, jag åker ut. vi möts upp och drar till linné. äter på subway och promenerar runt halva stan för att kolla efter tatuerare, men den enda som är öppen är typ den dyraste i stan? screw it, vi åker hem till mig. böckerna jag beställde för veckor sen anlände (faust, the sorrows of young werther och lolita). vi dricker te i köket och försöker komma på vad vi ska göra, tre förslag, mina vinner (haha) och vi sätter igång. jag klipper och färgar hans hår, det blir nice. han spelar piano och tvingar mig att sjunga ut, förkylningen är inte helt över men det funkar ändå. (snart en ny låt klar). jag lagar mat, vi äter, vi röker, mamma kommer hem och vi fastnar i en diskussion i köket, om världen, hur den är nu och dess möjliga undergång. vi anstränger oss upp för trapporna, har en fotosession och han får för första gången verkligen ge ut sig själv, han lägger sig i min säng och somnar i ca 20 min medan jag redigerar bilderna, vi röker, börjar prata om annat, jag läser högt ur en bok, vi håller med varandra, det är så! som fan. klockan blir tolv, han åker hem. jag äter lite till, sätter mig framför datorn och känner mig konstigt glad, över hela dagen, sällskapet, och att jag också äntligen för första gången idag är ensam. jag kollar på how i met your mother (igen), jag sätter mig vid fönstret, jag röker.
You know it always seems like your leaving,
when I need you here, just a little longer

mina föräldrar kom hem från semestern igår, och idag känns allting som vanligt. safe and sound. det känns tryggt, och jag antar att det är bra, men också så jävla tråkigt. är det tryggheten som tråkar ut mig eller faktumet att jag oftast befinner mig i den, är van vid den? jag letar inte direkt efter adrenalinkickar och farliga äventyr, thats not me, men något, något annat, mer. jag är förkyld och det tråkar också ut mig, tvingar mig att sitta inne på mitt rum och titta på samma serier om och om igen. men sanningen är att jag förmodligen skulle gjort samma sak även om jag vore frisk. I'm running out of things to blame.