cockeyedcharlie

Idag. vaknade av att mamma ringde tio i tolv, fick panik, rendezvous med jobring, fuck! spårvagnen går om tio minuter. på något sätt lyckas jag bli klar innan tolv och ringer, men fattar inte att upptaget signalen betyder att föreläsningen inte är slut, nå nå, jag åker ut. vi möts upp och drar till linné. äter på subway och promenerar runt halva stan för att kolla efter tatuerare, men den enda som är öppen är typ den dyraste i stan? screw it, vi åker hem till mig. böckerna jag beställde för veckor sen anlände (faust, the sorrows of young werther och lolita). vi dricker te i köket och försöker komma på vad vi ska göra, tre förslag, mina vinner (haha) och vi sätter igång. jag klipper och färgar hans hår, det blir nice. han spelar piano och tvingar mig att sjunga ut, förkylningen är inte helt över men det funkar ändå. (snart en ny låt klar). jag lagar mat, vi äter, vi röker, mamma kommer hem och vi fastnar i en diskussion i köket, om världen, hur den är nu och dess möjliga undergång. vi anstränger oss upp för trapporna, har en fotosession och han får för första gången verkligen ge ut sig själv, han lägger sig i min säng och somnar i ca 20 min medan jag redigerar bilderna, vi röker, börjar prata om annat, jag läser högt ur en bok, vi håller med varandra, det är så! som fan. klockan blir tolv, han åker hem. jag äter lite till, sätter mig framför datorn och känner mig konstigt glad, över hela dagen, sällskapet, och att jag också äntligen för första gången idag är ensam. jag kollar på how i met your mother (igen), jag sätter mig vid fönstret, jag röker.
You know it always seems like your leaving,
when I need you here, just a little longer