cockeyedcharlie

kom nyss hem från eriksbergshamnen. satt där i några timmar och njöt av livet med sigur ros och BJM i öronen. herregud, jag kommer aldrig få nog av (david bowie I love you) Since I was six. Anton Newcombe är ett musikaliskt geni och jag längtar sååå till den 24 juni (hämtade ut biljetten idag, looking at it right now..ah)
den sista skoluppgiften går sådär eftersom jag inte kan lyckas fokusera tillräckligt länge för att få ut något vettigt, men det är lugnt, jag mår för bra för att bry mig. och som vanligt löser saker sig alltid när det gäller skola. yaya..jag är trött, kan knappt tänka, men vill inte sova heller. uh.
I WANT TO KISS, PINK LOVE, PINK LOVE, I WANT TO KISS, PINK LOVE, PINK LOOOVE!

de senaste dagarna har varit löjligt bra, trots jobbigt skolplugg och sömnlösa nätter. jag har gått runt och varit glad konstant, for no good (ehm) reason. som igår! var hos tandläkaren och fixade en lagning som gått sönder, och självklart bedövde de mig tills halva ansiktet var helt förlamat. men nånå allt gick bra och smärtfritt. väl hemma satt jag och skrattade var femte minut åt mig själv, för varje gång jag skulle försöka dricka vatten eller säga nåt (ja, jag pratar fortfarande med mig själv) så föreställde jag mig hur cepe jag måste se ut och började le, och när jag log kände jag hur munnen liksom inte hängde med, vilket fick mig att skratta våldsamt. sådär höll jag på i typ en timma, tills bedövningen försvann. jag minns en gång då jag skulle träffa issa på stan efter ett tandläkarbesök, det var typ höst ute då så jag hade såklart på mig bandanan över munnen för att slippa visa mig för andra, men issa envisades att hon ville se så jag tog av den lite och sa något.. den jäveln började gapskratta i ansiktet på mig, jag blev småsur och tog på mig bandanan igen. hon skrattar fortfarande åt det, åt mig. och nu har jag lärt mig att också göra det. självdistans you know.
idag har varit grymt också! vaknade runt elva, ur en underbar dröm, med ett leende på läpparna. tog min morgoncigg + kaffe och sen försökte jag jobba lite på den sista skoluppgiften. efter det satt jag i ca fyra timmar med hög musik och skrålade ensam på mitt rum. på kvällen träffade jag martin, vi tog några öl och promenerade upp till skansen krona. nice!
och när jag kom hem var allting som vanligt, fast ändå inte.

var ute med issa igår (igen). vi har återupptagit kontakten och bråket vi hade för fyra månader sen känns så trivialt och idiotiskt att det inte är någon idé att ens tänka på det. ialf..vi skulle ses efter hon slutat jobba för att ta en öl/cider, men såklart blev hon sen och jag fick sitta och vänta i typ 20 min. men no worries.. vi traskade till 7eleven för att ta ut pengar först, och sedan gick vi till viktoria, men det var fullt med tråkigt folk så vi stack vidare till publik istället. när issa skulle betala för sin cider så hittade hon inte sina pengar, bartendern blev typ sur och jag betalade sålänge, för att ge henne mer tid att leta frenetiskt igenom sin väska.. så frågade jag henne ifall hon verkligen TOG pengarna ur automaten och hon får en cepeblick i ansiktet. "VARFÖR ÄR JAG SÅ BLOOOND?!?!?!" aaahahahhahaa (sorry issa men i had to..om några veckor kommer detta inte vara pinsamt längre..) yeahyeah, hon cursade sig själv för en stund och jag satt mest och log, för komigen, det är komiskt och det handlade ju inte om så mycket pengar egentligen. hehehe.
vi satt på publik en stund, tills den sura bartendern stängde uteserveringen, då pallrade vi oss vidare till linné terassen. där satt vi och snackade och hade det nice i någon timme, tills en full medelåldersgubbe började lyssna på vårat samtal och tränga sig in. det hela urartade och började handla om politik and shit (go figure). efter en stund började jag och issa ge varandra signaler, jag lade ena armen bakom hennes rygg och pillade med håret, hon började nypa mig på låret (inte meningen att det ska rimma eh) och vi båda fick en sån skrattlust att han måste fattat det, för någon minut senare tackade han för sig och stack. hahahahaha! nånå, vi stack hem runt ett och när jag satt själv på backaplan i väntan på spårvagnen kändes allting HELT jävla okey. jag är i en harmonisk period nu, mycket tack vare mina känslor (amoureuse) och återuppståndelsen av min och issas relation. Mitt hjärta har inte flippat på ett tag nu, och jag har fattat att det var bra att det gjorde sådär, för det var det som behövdes för att jag skulle vakna upp, efter sju års sömn.

I NEED YOU SO MUCH CLOSER, SO COME OOOOOON!

All dressed up like you're in some kind of rage säger:
vet du vad jag tänkte på häromdagen? minns du whiplash-teatern? på fenestra, i bildsalen?
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahaha
be reckless with me säger:
hm... ja fan, den som vi spelade upp för cissi och emelie och joyce?
be reckless with me säger:
eller vänta.. nej, tänkte på något annat
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
haha ja just det
be reckless with me säger: vänta lite? what? i bildsalen? nej det var väl i en annan sal..? hm vi kanske tänker på olika... fan vilken var whiplash teatern, hur gick den nu igen?
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
ame stackars kunden som bara ramlade omkull och skadade sig och hamnade i rullstol och fick whiplash typ
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahahaha!!
be reckless with me säger:
ahahahha JAA JUST DET!! HAHAHAHAHHAHAHA
be reckless with me säger:
hahaha jag minns: I DONT WANNA SHAKE MY GODDAMN BOOTY!
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahahaha!!
be reckless with me säger:
fan vilka cepebarn vi var!
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
haha, do you know if the 42 has gone sir?
be reckless with me säger:
yeah i fucked it a couple of minutes ago..

för en stund sen satt jag ute och rökte på baksidan, där jag alltid brukar sitta. när jag nästan var klar med ciggen så kom grannen, den unga mannen, hem och eftersom deras ingång är precis mittemot där jag sitter, så fick han syn på mig. vi har aldrig hälsat förut, och han såg lite nyfiken och blyg ut så jag vinkade. han log och sa hej, jag log och sa hej. sen gick han in och jag tänkte göra detsamma, men någon minut efteråt kom han ut igen. han tittade på mig och gick av och an på trädgården. jag blev nyfiken, ville veta vad han skulle göra, så jag satt kvar och tog en till cigg. jag vet inte vad han ville eller höll på med för han sa inget, kanske inte vågade. men det var ganska självklart att han kommit ut igen för att jag satt där (haha inte så, men come on..) så gick han fram och tillbaka, tittade på mig då och då, log varje gång vi fick ögonkontakt, men sa inget. weird.
jag vet att han är psykiskt sjuk, men exakt vad det är för fel vet jag inte. när de flyttade in brukade han banka i väggen på nätterna, så hårt att det lät inne hos oss. jag brukade ligga i sängen och somna till hans desperata bankningar, men nu har han slutat med det. he freaks me out, men jag kan inte hjälpa att dras till honom. varför finner jag psykiskt sjuka så mycket mer intressanta än "normala"? hah, jaja.

Please please PLEASE, let me get what I want this time

kom nyss hem från anders. vi hade en vit fredag med film chips och cola. först såg vi hard candy (jag ville gärna se den igen och tyckte att boysen också borde kolla), sen såg vi pablo franciscos "Ouch". efter hard candy blev det en hettad diskussion mellan mig och anders, främst (martin och david var också med men de blev inte lika upphetsade som vi). först snackade vi om filmen i sig, ifall det var "rätt" eller inte, det som hände. jag är helt totalt på hennes sida, jag kan förstå henne och jag håller med henne, trots sina "sjuka" handlingar, det är rätt i mina ögon. medan anders var helt emot. Så råkade dödsstraff komma upp och jag sa något dumt, jag sa att jag var för, och innan jag ens hann förklara vad jag menade blev anders förbannad och diskussionen tog en vändning (jag trodde vi skulle börja bråka på allvar, vilket var läskigt för jag och anders har aldrig någonsin bråkat), men tillslut fick jag fram det jag ville, jag är för hämnd, inte dödsstraff i sig. men hämnd, sweet juicy justice som sagt. anders håller inte med alls. Han säger: "vem ger dig rätten att hämnas?" jag säger: "vem gav honom rätten att göra det han gjorde?" hans argument är mer att alla som begår vidriga handlingar inte är friska i huvudet och de borde få fängelse och vård. jag menar att ibland räcker inte det. det finns vissa fall som är hopplösa. det finns vissa människor som har crossed the fucking line och gått från människor till odjur, och de borde inte förlåtas. fine att de är sjuka eller whatever, men alla sjuka kan inte bli friska, hur mycket vård de än får. ta t ex den där gubben som låste in sin dotter i 24 år, i källaren. han som våldtog henne, fick barn med henne, brände t o m upp någon unge eller två när de kom ut döda/missköttes. den vidriga mannen/monstret är 73 år, han har väl kanske tio-femton MAX tjugo år kvar att leva. ska man skicka in honom till the lunybin och försöka kurera honom, hoppas på att han kan bli frisk innan han dör? är han värd det, eh?! jag tror inte att ett sånt monster kan bli friskt på tio, femton eller ens tjugo år, och även om han blir det efter 14 år, och han har ca ett år kvar att leva, är det verkligen värt det? i mina ögon är hans liv inte värt ett piss längre, och statens pengar borde istället gå till hans dotter och kidsen, ge dem terapi och all hjälp de behöver, för att kunna leva ett "normalt" liv.
dessutom är det skillnad på sjuk och sjuk. det finns mentala sjukdomar som gör att människor verkligen inte vet vad de håller på med, the lights are on but no one's home, det är en sak. sedan finns det "sjukdomar" som gör att folk vet vad de gör, de kan bara "inte hjälpa det". pedofili t ex. det är en sak att ha perversa tankar om små barn, men att sedan föra tanken till handling är en annan sak. och ifall man inte är ett monster borde man söka hjälp för sin "sjukdom", inte explora den. i grund och botten så väljer människor själva vad de gör, och vem de gör illa. och om man valt att gå ifrån människosläktet och bli ett odjur, borde man räkna med att man släppt alla sina rättigheter som människa.
Öga för öga, tand för tand.

ute med några klasskids igår. vi började på kings head, de andra var där i tid för buffén men jag kom senare. det var nice tills de började sända fotbollsmatchen och folk började skrika, överdrivet högt, åt teveskärmen. nånå, vi stack därifrån runt elva tolv, till uppåt. några tjejer lämnade oss på vägen så det var bara jag, martin, joel, karolina och ellinor kvar. stället var rätt dött när vi kom dit men all of a sudden var dansgolvet packat. jag tror vi stack därifrån runt två, minns inte, men hursomhelst hade min sista spårvagn åkt. så vi lunkade till café tintin, det stället verkar aldrig stänga. jag drack kaffe och vatten, började nyktra till och känna mig normal igen, fast på ett konstigt sätt. jag borde ju legat i sängen hemma och sovit by then. vid tre tyckte tjejerna att det var nog, dags att dra hem, så dem och joel stack åt ett håll, jag och martin åt ett annat. martin bor ganska nära där så han kunde bara promenerat hem, men han var schysst nog att följa med till berzeli och vänta med mig tills min morgonvagn kom. i två timmar satt vi där (jävla västtrafik) och diskuterade duvor, döda råttor i väggen och saliv, bl a. tillslut kom vagnen ialf och jag kunde äntligen åka hem och sova, framförallt åka hem till värmen. (sjukt att det blev kallare desto ljusare det blev ?) och jag tycker alltid det är lika konstigt att åka med morgonvagnarna, det känns som att man åker i en helt ny stad, en helt ny värld. luften är annorlunda, ljuset är annorlunda och folket likaså. it's weird, or maybe it's just me.
yaya, idag har jag bara hängt hemma och kurerat min seghet/baksmälla. kollade på hard candy nyss, och den var mycket bättre än väntat. jag gillar filmer där karaktärerna tar lagen i egna händer, get things done. sweet juicy justice liksom.. hah.

var på maskerad igår i ett kollektiv vid kallebäck (lyckholms fabriker). jag valde mellan min lingerie t-shirt och min mardi gras t-shirt och jag körde på mardi gras, tyckte det var mer passande, men i efterhand kom jag på att lingerien vore bättre för typ ingen visste vad mardi gras är för något (förutm en italiensk snubbe som var utklädd till mckillen från the village people). Jag blev lika förvånad varje gång..
Random person: Vad ska du föreställa?
Jag: En full tjej på springbreak i mardi gras.
Random person: Mardi gras?
Jag: Herregud vet ingen här vad mardi gras är förnågot!? vad är det för fel på er?! du vet dit kidsen åker i usa och super sig fulla, tjejer flashar brösten och så får dem pärlhalsband?
Random person: Hahaha va?! det har jag aldrig hört talas om..
ah well. jag träffade på en gammal skolkamrat där, tobias. vi gick i samma klass från 1an-2an och bella, min barndoms bästis, hade världens crush på honom. jag fattade inte att han kände igen mig för det tog mig en stund att komma på vem han var. när lampan äntligen lyste i huvudet fick jag fram: Tobias?! FAN VAD DU HAR VÄXT! hahaha, go figure liksom?
nåväl, jag blev förvånansvärt full och jag minns inte riktigt vad som hände mellan tolv och två, men tydligen hade jag blivit våldsam för jag "råkade" (har inget minne av detta) slå till anders på näsan så han började blöda, och direkt efteråt bad jag om förlåtelse tills jag nästan blev tårögd. anders gottade sig i mitt dåliga samvete och försäkrade mig att det var lugnt. jag och han traskade hem efter ett tag, till honom, och åt mackor med potatissallad. sen stack jag hem och slaggade på min syrras obekväma soffa. oh well, på spårvagnen hem idag slickade en jättesöt hund mig på handen och det var precis vad jag behövde efter denna långa frustrerande veckan.

de senaste dagarna har varit jobbiga både fysiskt och psykiskt. sen i lördags har mitt hjärta betett sig konstigt, det har slagit för fort och ojämnt, hjärtflimmer tror jag det kallas. jag har haft yrsel och varit nära att svimma några gånger, och på nätterna känns det som att jag kvävs innan jag somnar och vaknar därmed till konstant, jag koncentrerar mig på att andas och lugnar ner mig tills jag är så trött att jag bara tuppar av.
ibland brukar jag få för mig att det är något fel på mig, att jag har någon tumör eller whatnot, men de tankarna försvinner rätt så fort eftersom jag inte känner felet inombords, men nu när jag väl kunde känna hur fel hjärtat slog blev jag helt övertygad. de första två dagarna tog jag det inte så allvarligt, det kom och gick lite hursomhelst och jag tänkte att det säkert försvinner, men när det sedan höll på hela dagen och förvärrades i måndags och tisdags blev jag rädd på riktigt. jag började förbereda mig mentalt på att det var allvarligt och att jag kanske inte skulle klara mig så länge till. jag tänkte intensivt på min död och vad jag kände för den. är jag verkligen redo? är det såhär det ska sluta? å ena sidan vill jag ju veta ungefär när jag ska dö så att jag, om det går, har en liten tid på mig att göra precis vad jag än vill göra, ha tid på mig att ta farväl, men å andra sidan kanske det vore bättre för mig ifall döden bara smög upp bakom min rygg och jag inte ens hann blinka förrän det var över. men såklart är det ingen idé att tänka på sånt för man får ju ändå inte som man vill.
hursomhelst.. imorse vaknade jag tidigt för att boka tid på vårdcentralen här vid mig, men återigen var de fullbokade. kvinnan jag pratade med sa att jag verkligen borde gå till sahlgrenskas akutmottagning så fort som möjligt för att undersöka det. pappa körde mig dit men sen var han tvungen att åka till jobbet så jag blev lämnad ensam. de tog blodprover och gjorde ett EKG-test, vilket var något av det konstigaste jag varit med om; de satte fast små runda klibbiga grejer över hela mig, på bröstet, armar och ben, sedan tog dem en liten grej, som var kopplad till en apparat, med massa sladdar och satte in en sladd i varje rund grej. jag kände mig som en robot eller "halvmänniska" i en film, typ som matrix. allting gick ganska snabbt och de hittade inga fel, de sa att hjärtat slog normalt och att pulsen var som den skulle, och jag förklarade för dem att ja det är klart det ser normalt ut nu, för just nu så flimmrar det inte som det har gjort, vidare sa jag att jag helst inte ville resa mig från britsen för att det finns risk att jag svimmar då (jag har gjort det innan när jag tagit blodprov), så de lät mig ligga kvar men rullade istället iväg mig till ett tomt rum längre bort. jag är inte van vid sjukhus och jag gillar dem såklart inte. att ligga helt själv i det där rummet var hemskt. det gjorde ont i bröstet och jag kände mig yr, jag tänkte att jag kanske skulle dö där och då och började oroa mig, efter en stund smsade jag anders för att jag var så jävla rädd och några sekunder senare började jag gråta. jag försökte lugna ner mig men det gick inte, tillslut kom en läkare in, hon såg mina tårfyllda ögon, satte sig bredvid och försökte trösta mig. då grät jag bara mer. hon förklarade att jag inte behövde oroa mig, att allting såg normalt ut och ifall det nu skulle vara ett problem så är det inte allvarligt. jag lugnade ner mig men tårarna rann fortfarande. så frågade hon mig lite allmänna grejer om mitt liv, ifall jag är stressad (inte riktigt), om jag tar droger (nej), dricker mycket (njae..), röker mycket (eh, nej, jo? vad är mycket?), sportar (nej). Ifall jag är ledsen eller orolig över något? jag kunde inte få ut ett ord. jag försökte öppna munnen och bara säga något men det gick inte och en ny våg av tårar svepte över mig. tillslut berättade jag för henne och hon sa att det är troligt att mitt hjärta betett sig såhär för att jag varit och är upprörd, orolig och ängslig över diverse saker, men hon ville ändå att jag gör fler prov för att vara säker så jag kommer antagligen skickas till en hjärtläkare snart. efteråt gick jag in på en toalett och grät lite till, både av lättnad och av rädsla, för om det nu är så att mitt hjärta inte riktigt pallat med allt jobbigt som hänt hittills, hur ska det då klara av resten av mitt liv? jag vet att jag kommer få uppleva så mycket mer sorg och förtvivlan framöver, och det känns konstigt att inse att mina känslor kan ta livet av mig.

långpromenad med anders ikväll igen. vi gick till eriksberg och hängde vid hamnen en stund, sedan satte vi oss uppe på berget bredvid och kollade på solnedgången. söndagarna har börjat bli något jag ser framemot, äntligen ingen mer ångest, fastän jag har en hel vecka av plugg framför mig (jag ska barrikadera mig i skolans bibliotek för att kunna få något gjort så jag inte failar tentan, igen..), så är det lugnt! i'm fine.
festen igår var ganska tråkig, snackade bara med några roliga australiensare och en snubbe som var en blandning mellan serb/rumän/ungersk och svensk, typ. nå nå, måttligt nice, men runt ett somnade jag och martin i stinas säng och när anders sedan väckte oss, ca en timma senare hade i stort sett alla stuckit. så det gjorde vi med.
i fredags kom vi aldrig ut. började förfesta hos anders men alla var så jävla sega och tillslut var det bara jag och han kvar. vi satt i köket och drack upp det sista samtidigt som vi diskuterade vår sexuella frustration. han vill gärna hitta någon, men jag orkar inte bry mig, är i en "jag trivs bättre själv" period nu vilket är underbart och kravlöst. needs går alltid att tillfredsställa och herregud det är ju vår nu, jag kan inte må dåligt när solen skiner. no no!
vaknade hos min syster imorse och vi satt på hennes inglasade balkong i fyra timmar. all in all, nice helg

inatt innan jag somnade låg jag och tänkte som vanligt, och jag kom på att jag är en sån som skulle kunna ingå i en pakt med djävulen. jag skulle kunna föda hans demonbarn och hjälpa honom förgöra världen. jag lekte med tanken och skrattade, sedan for en konstig känsla genom kroppen och jag rös. jag försökte sluta tänka på det men fick svårt att andas. varje gång jag höll på att somna in kändes det som att jag slutat andas och jag vaknade hastigt till. det höll på sådär i ca en halvtimme innan jag tillslut lyckades, och jag drömde något grymt. det är nice att veta att man kan fucka upp sig själv så lätt.

open heart surgery på repeat. jag har sovit och rökt bort hela dagen. ångest över min egna idioti, varför ska jag alltid lägga mig själv i situationer jag egentligen inte vill ha med att göra? when will i ever learn..