cockeyedcharlie

för en stund sen satt jag ute och rökte på baksidan, där jag alltid brukar sitta. när jag nästan var klar med ciggen så kom grannen, den unga mannen, hem och eftersom deras ingång är precis mittemot där jag sitter, så fick han syn på mig. vi har aldrig hälsat förut, och han såg lite nyfiken och blyg ut så jag vinkade. han log och sa hej, jag log och sa hej. sen gick han in och jag tänkte göra detsamma, men någon minut efteråt kom han ut igen. han tittade på mig och gick av och an på trädgården. jag blev nyfiken, ville veta vad han skulle göra, så jag satt kvar och tog en till cigg. jag vet inte vad han ville eller höll på med för han sa inget, kanske inte vågade. men det var ganska självklart att han kommit ut igen för att jag satt där (haha inte så, men come on..) så gick han fram och tillbaka, tittade på mig då och då, log varje gång vi fick ögonkontakt, men sa inget. weird.
jag vet att han är psykiskt sjuk, men exakt vad det är för fel vet jag inte. när de flyttade in brukade han banka i väggen på nätterna, så hårt att det lät inne hos oss. jag brukade ligga i sängen och somna till hans desperata bankningar, men nu har han slutat med det. he freaks me out, men jag kan inte hjälpa att dras till honom. varför finner jag psykiskt sjuka så mycket mer intressanta än "normala"? hah, jaja.