cockeyedcharlie

Bäst igår: När jag fick hålla amandas och gustavs bebis i famnen. Jag dansade runt med 4 månaders Malte till Talking heads, Dexy's midnight runners och Blondie. han var så lugn och mysig, guppade med till musiken och tittade runtomkring sig med vidöppna ögon. Och hans huvud! det var så lent, det luktade så gott. jag kunde hållt honom hela kvällen.
Sämst igår/inatt: Att det tog två jävla timmar att ta sig hem från kössö eftersom västtrafik fortfarande är ologiskt dåligt. fick sitta på ostindiegatan eller whatnot i en halvtimma, regnet spöade ner, vinden blåste och det var självklart kallt. satt och var sur över saker jag inte kan kontrollera: väder, tid, västtrafik.. men så kom Nantes på på mp3n och allting blev bra. efter ett tag dog mp3n och jag blev sur igen. nå nå

jag fick en liten stund för mig själv igår när kidsen var ute och rökte illegal shit, så jag satte mig på en bekväm fåtölj i vardagsrummet och tittade ut men jag såg typ inget: kolsvart, regn mot fönstret och några få ljus långt borta... så jag tittade in istället. lade märke till en liten staty på fönsterräcket och min första tanke var att jag inte tyckte om den. men varför inte, hur kan man vara så säker på något sånt? jag tänkte att jag inte gillade färgen, sen ändrade jag mig. ifall fönsterräcket haft den färgen skulle det sett snyggt ut, så det kan inte vara färgen. tyckte att den såg lite religiös ut på ett fult sätt, men det gjorde den egentligen inte. tillslut kom jag fram till att den var ostadig. thats it. den ser helt jävla ostadig ut och jag tycker inte om ostadiga saker.
Sen dess har jag spunnit vidare på det där, smak, att tycka om och inte tycka om något. Jag har bestämt mig för att varje dag komma på något jag gillar eller ogillar och förklara varför. Lära känna mig själv på ett nytt sätt, liksom, introducera mig för mig själv. Detta kanske låter som en personlighetskris, men det är det inte.
Idag på jobbet kom jag på att jag gillar muttrar. Jag tycker det är nice att snurra på dem, och jag gillar speciellt att de är hexagoner. Hexagoner känns mer fullständiga än fyrkanter, och är mer intressanta än cirklar.
thats it.

Jag lyssnar på beiruts nya skiva nu för första gången. Låt nr 2 (well nummer ett egentligen, den första är ju bara intro. eh), Nantes, och jag är redan såld. Beirut räddar min höst igen, och igen och igen och jag kan aldrig få nog! det bästa sen pulversoppa i tell you.
jag ska inte göra något ikväll, whats the point whats the hurry?

pushing daisies - det nya dead like me. mer fantasi och saga, tillräckligt mycket verklighet. love love love it! heroes s2 har börjat, och snart kommer även scrubs. det är höst men förutom kylan stör det mig inte, konstigt nog. jag hatar hösten, men nu känner jag mig mest numb. whateva
roligt ute igår, jag och madde dansade fuldansen och när madde böjde sig ner på ett konstigt sätt så tog en kille bredvid tag i henne.
Han - Jag trodde att hon höll på att ramla!
Jag - Nejnej vi dansar bara fuldansen, det är lugnt!
och madde var så full att hon bara dansade vidare och imorse mindes hon nästan inget. lovely..
Innan det var det en påträngande snubbe som dansade med madde och kom till typ second base, men missade första, eh? ialf, madde viskade HJÄLP MIG i mitt öra och när jag bad killen att snälla sluta dansa med min flickvän så gav han mig tummen upp och försvann. ah. yes.

jag har börjat extrajobba hos daddy. det är monotont på ett väldigt trevligt sätt. antingen lyssnar jag på min mp3 eller så snackar jag med dem runtomkring om film och musik. + att kaffeautomaten är wunderbar, och att det finns en prettyboy jag kan kolla på. det är så det ska vara liksom, minst en man kan iaktta. no strings no demands. goodtimes.

jobring har flyttat till biskop, så nu har vi fem minuter ifrån varandra. när det blir varmare ska vi cykla tillsammans. yeye.

Madde stack precis, hon skjutsade hem mig från stan. vi satt i köket och drack te, samtalade lite och delade på en cigg. innan dess var vi på bio. såg stardust och den var bra. jag har läst boken två gånger för några år sen, och filmen var inte speciellt besvikande alls. älskar att claire danes var yvaine och robert de niro är alltid lika grym.
När madde först hämtade mig på dagen efter jobbet så åkte vi till kungsbacka, hon skulle byta om och shit. på vägen dit var det beirut som gällde, så högt att det nästan gjorde ont. jag tror jag log hela vägen dit, can you blame me? det var perfekt! solsken efter regn.
I fredags hängde jag med jobring, vi fikade på franks där jag satt och tjuvlyssnade på två flickors privata samtal. de snackade sex.. en av dem skulle förlora oskulden och den andra försökte förklara och lugna ner henne. oskulden var skitnervös och hon verkade inte veta vad hon ville..hon verkade inte veta så mycket alls faktiskt. jag ville nästan lägga mig i deras samtal. säga till henne att hey, om du känner såhär så kanske du inte borde göra det just nu? men ja..why bother. Sen stack vi till mañana och hälsade på jonna + simon. vi ville göra något, roligt, nytt, spännande? men jonna och simon var alldeles för upptagna med jobbet för att komma på bra idéer. så vi gick, ut i kylan och fram till järntorget. vi hade bestämt oss för att hitta något litet avskilt ställe på andra långgatan och dricka vin men vi kom aldrig dit. en buss stod på en hållplats precis när vi gått över vägen och ja varför inte, vi hoppade på den. lyssnade på min mp3 hela vägen och drömde om frankrike. det var fint. vi tyckte att det skulle varit otroligt grymt ifall bussen tog oss dit, ifall vi åkte in i någon magisk tunnel och kom ut i ett soligt franskt vindruvsfält. men nej, vi kom fram till Snipen istället, ett regnigt mörkt och ödsligt snipen. det enda intressanta som fanns där var en asiatisk pizzarestaurang, men den var stängd. vi åkte tillbaka. han lyssnade på sin mp3, och jag på min. explosions in the sky och bara det, jag hade saknat dem och ville bara få en bra stund att höra de igen, detta var mer än jag begärde. Jag tittade ut genom rutan och såg min spegelbild och för några sekunder var det ett annat ansikte, ett förvängt (issa du vet vad jag menar). jag blev rädd och tittade bort, men självklart var jag tvungen att se det igen. och ni vet när man stirrar på något tillräckligt länge, så ser det annorlunda ut? det var så jag gjorde för att se det igen, det funkade inte annars..stirrade sönder det där fula förvrängda ansiktet hela vägen tillbaks till järntorget och tänkte på hur det var dags att ta tag i saker.
jag och jobring lunkade tillbaka till mañana och kom fram precis i rätt tid. de hade just stängt och de sista gästerna försvann. kvar var personalen och vi. det tar tydligen lång tid att räkna ihop pengar och fördela dricksen till alla så vi satt där i över en timma med gratis alkohol i handen. jag tänkte att det här stället måste vara nice att jobba på, alla verkar trivas ihop, ha hyfsad personlighet och bra gemenskap, och ja, frihet att ta av vad de än vill ur baren. men räcker det i längden? i dunno..
jag vet bara att det bästa sen i fredags har varit vägarna till målet. bussturen med jobring, och bilfärden med madde. det är så typiskt mig.