cockeyedcharlie

i torsdags på väg till konserten såg jag något konstigt. jag satt på spårvagnen, hyfsat folktom, och så kom en gammal man på. han var sisådär sjuttio+, hade en vinterkappa på sig och en svart axelväska, samt en påse dillchips i handen. han satte sig på ett säte bredvid mig, helt lugn, och började äta dillchipsen. Jag har aldrig sett en gamling äta chips. tänkte genast på karl pilkingtons "old people don't eat twix" remark och började le.
nice!

Don't swing the umbrella in the store, Mother said.
There are all these glass jars of spaghetti sauce
above your head that can fall on you & you can die.
Then you won't be able to go to tonight's party,
or go to the bowling alley tomorrow.
And instead of celebrating your birthday with soda & cake,
we'll have anniversaries of your death with tea & crackers.
And you father & I won't be able to eat spaghetti anymore
because the marinara sauce will remind us of you.

- Hal sirowitz

såå, kom precis hem från vive la fete konserten, (left-over-drunk) aaaaaahhhh!! och jag som tyckte att de var grymma i somras på gbg kalaset, jesus. igen spelades alla mina favorit låtar, fast ännu bättre.
(medan en låt avslutas:
classe - hoppas de spelar assez
jag: vaaa?
classe: assez!
jag: jaaa! GUD JAAA! (låten tar slut, assez börjas spelas)
classe&jag: AAAAAAHHHHHHH!!!!!)...
(assez börjar ta slut:
jag: aaahh fan de måste spela noir desir!
lova: jaaaa! (assez tar slut, noir desir börjar spelas)
jag&lova: AAAAAAAHHHHHHH!!!)
Och ja, ni fattar. Det var förjävligt bra. jag förstår fortfarande inte hur bra det var.
classe stack innan finalen, men jag lova och kajsa var kvar (wunderbaahhr!). efteråt tog vi en till öl och satte oss på några pallar. vi snackade om hur bra det var och jag fick syn på en mystisk dörr, så jag föreslog att vi skulle ta oss in. den hade något kodlåsgrejs på, men var öppen, så vi gick in och kom till en hall med fler dörrar. de flesta var låsta men så kom vi tillslut in i en, den ledde till ett rum precis snett nedanför scenen. och vi tänkte: fuck it, it's good enough, och satte oss ner. vi rökte en cigg, tog några kort och hade the time of our lives, tills någon taskig snubbe fick syn på oss och sa: ni får inte vara här?!. yah, nånå.
är jag hemma nu? mitt huvud är fortfarande fast i spelningen, jag är halvdöv, and i like it.
C'EST LA MAAAAAAANIE!!!!

har precis kollat på stranger than fiction. very nice, jag tycker inte riktigt om Ferrell, och att se honom i en sån här roll var lite svårt, men det funkade. i got hooked! jag gillade karaktärerna, jag njöt av storyn och såklart soundtracket, soundtracket! kvällen innan han "ska dö" börjar ett musikstycke att spelas och det är såklart det stycket som jag har letat efter i veckor. jag hade bränt det på en blandskiva för några år sedan, glömt bort skivan och därmed låten. men sedan funnit skivan igen för ett tag sen. och jag bara kunde inte minnas vartifrån jag fått låten, vart hade jag hört den innan, hur hade jag fått tag på den in the first place?! nånå, stycket heter "La Petite Fille de la Mer" och är gjort av Vangelis, och jag har kollat vilka fler filmer den är soundtrack till men inte hittat något svar. jag antar att någon måste skickat den till mig, men vem?
anyhow. skola imorgon, repetition inför tentan, och ja, det kommer inte gå bra den här gången. men jag orkar inte gräma mig över det. ska istället kolla på en till film nu, kanske the number 23, eller into the wild?

i tisdags började jag mitt nya halvjobb som vikarie för högstadie elever (6-9) på en skola i kortedala. idén kom för några veckor sen när jag fikade med rutta. hon har jobbat där ett tag och berättade om kidsen, jag hjälpte henne att rätta några engelska arbeten och kände sympati. de flesta ligger liksom under nivån man bör ligga på och det är sjukt. den svenska skolan är inte jobbig, seriöst, den är inte JOBBIG. men kidsen saknar motivation och vem ska man skylla på liksom? nåväl. hade två lektioner i tisdags, båda ensemble och det gick bra. kidsen tycker om dem lektionerna så det är inte så svårt att få dem att sätta igång. men i onsdags, herregud. första lektionen: engelska med 8or. tre st kom i tid, och ca 2 st satt och faktiskt jobbade under hela lektionen. jag är inte en sån som orkar skrika och bli hysterisk, orka wastea my breath, dem lyssnar ju ändå inte ens på sina vanliga lärare så mh. försökte prata med dem och ändå få dem att göra något produktivt, det funkade ett tag men så fort man inte säger till gör dem något helt annat. en söt tjej halvlåg med huvudet mot bordet och jag frågade henne: har du inte lust att plugga engelska? Hon: Nej, jag är trött. Jag: har du lust att bli en fyllis på valand då? (lite sådär, halvironiskt). Hon log och typ, nej? hahaha, vart är hoppet kids?! vart är erat jävla hopp? sen skulle jag ha fyra timmar rast typ, men jag joinade en av ruttas lektioner efter ett tag. SO med sjuor, och det gick hyfsat bra. vi hade klassdiskussion om genus. roligt att höra deras naiva syn på samhället. några tjejer poängterade att tjejer inte skulle ta en genväg hem genom en skog på natten ensamna, medan en kille skulle göra det, varpå en kille sa typ: ja det är klart, vem fan gömmer sig i en skog liksom? och rutta försökte förklara för honom att det finns psychon därute som likagärna kan gömma sig i skogar och bara vänta på att attackera någon, men han var ändå skeptisk och typ: men seriöst, vem skulle hänga i en skog och bara vänta på att hoppa fram? rutta: ifall det är ett psycho kan han göra vad som helst, du kan inte förstå hur han tänker han är liksom galen. Och killen typ yeah i'm not bying it.. hahaha.. jag skrattade för att inte börja gråta.
sista lektionen var engelska med nior och det började bra, men urartade några gånger. plötsligt började fyra tjejer vid ett bord att banka rytmiskt på bordet och tillslut sitter nästan hela klassen runt dem och klappar och sjunger. (musikklass, of course). jag satt och tittade på en stund, lät dem fjanta sig och få ut överskottsenergin, och tillslut fick jag ordning på dem igen. niorna är de närmast normala kidsen man kan komma. och det är så jävla synd att det är så.

Den 17e mars 2008, 23:12
Om 48 minuter är det imorgon, och då fyller jag 20. tekniskt sett föddes jag inte då, det kommer ta ca 10 timmar till, tills en för mig främmande man skär ut mig ur mammas sköna, varma, trygga mage och tvingar ut mig till världen. om ca 46 minuter och tio timmar har det gått tjugo år sen jag för första gången andades frisk luft, grät och skrek, på ett sjukhus någonstans i cluj, rumänien. och var är jag nu? självklart sitter jag vid min dator, i mitt älskade rum någonstans i göteborg, sverige, och skriver om "förändringen" som snart kommer träda över mig. det är inte en överdrivet stor förändring, jag kommer förmodligen fortfarande vara jag imorgon (haha fick just en flash, tänk om jag vaknar upp imorgon som en stor skalbagge?), men det är ändå en förändring. en ny stämpel. och det är lugnt. jag minns natten för precis två år sedan, när jag förtvivlat satt ungefär där jag sitter nu och grät över att jag om några få, löjliga små minuter, skulle fylla arton. jag hatade det. arton. och jag önskade av hela min kropp att jag skulle bli sjutton igen, den önskningen höll sig kvar i två år, fram tills ikväll, för en stund sedan; jag satt på trädgården med en filt virad omkring mig, blue fruit tea, några cigg och mp3n. jag fixade en spelningslista med de mest perfekta låtarna för stunden, bl a rhineland, seasick yet still docked, we'll let you know, late night, maudlin street och of course there is a light. Rhineland fick mig att le som alltid, seasick gav mig tröst, we'll let you know gjorde mig nostalgisk, och ungefär in på halva late night förstod jag att jag aldrig mer vill vara sjutton igen. jag vill vara precis där jag är, för första gången på två år. när there is a light väl började blev jag lycklig.
jag fyller tjugo om ca en halvtimma, och det är verkligen helt lugnt. jag fattar inte? denna siffra har skrämt mig sen jag var barn, och nu när den har smygit sig på mig, så bryr jag mig inte. fan kom då! come come agingbomb...
ah men jag kommer ändå sakna nitton lite, nitton har varit så enkelt, så flyktigt skönt. jag har varit med om så många grymma händelser som nittonåring, sånt jag aldrig kommer glömma. Nitton kommer föralltid betyda: maldiverna med anna, beirut spelningen på roskan, egypten med madde, nico (hahaha! och jag menar det), natten då jag och jobring gjorde vår första franska låt och han tvingade mig att sjunga, mina (hittills) bäst skrivna verk och jag, jag som äntligen hittar mig själv. Det har tagit ca 20 år för mig att helt acceptera den jag är, och vara fullständigt nöjd. i wouldn't trade me for another girl (or boy, ja, jag har också slutat önska att vara kille).

" The greatest hazard of all, losing one's self, can occur very quietly in the world, as if it were nothing at all.
No other loss can occur so quietly" - Kierkegaard

jag kommer förmodligen förlora migsjälv flera gånger under mitt liv, men nu när jag äntligen hittat mig helt och fullt, en gång, blir det nog inte lika svårt en andra.
10 minuter kvar.
godnatt

har fått upp ögonen för it's always sunny in philadelphia, sjukaste serien jag följt på länge. kidsen blir hysteriska och börjar bråka i varje avsnitt, och deras lösningar till alla problem är löjligt.. underbara. såg precis ett avsnitt där mac knullar dennis mamma, och för att ge igen ska dennis såklart knulla macs mamma: en gammal, skabbig tant som hänger utanför sitt hus och kollar på teve själv, med en cigg i handen. white trash at it's finest.
Dennis: ..every once in a while you probably want a man right? Someone to fulfill your desires..
Macs' mom: Not interested.
Dennis: Don't fight it Mrs Mac. Why don't we go inside and have a little fun?
Macs' mom: Don't find you attractive.
Dennis: What..
Macs' mom: I think you're an ugly man.
Dennis: You think I'm ugly?
Macs' mom: Yeah.
Dennis: I'm not ugly, you're ugly.
Macs' mom: Yeah.
Dennis: Jesus christ! What is wrong with you woman? You're saying I'm unattract..you don't find me attractive?
Macs' mom: No.
Dennis: And you're what, not gonna have sex with me?
Macs' mom: No.
Dennis: This is ridiculous, I'm outta here.
hahahah se den!

anyways.. releasen igår var nice! och pustervik efteråt var också schysst. men jag börjar tröttna på att alltid låtsas vara lesbisk för att komma undan oönskade, efterhängsna killar. jag kanske borde försöka med uppriktighet?

var ute med klasskids igår för första gången, nice. jag, martin, joel och john stack direkt efter skolan, och det kändes lite tragiskt när vi kom fram till kings head kl halv fyra, och stället inte ens hade öppnat. men jaja, still nice.
idag skippade jag kvällskursen igen, inte för att det är tråkigt, jag bara orkar inte pallra mig bort efter en hel dag av häng hemma.
madde kom förbi en stund på förmiddagen och jag fotade henne, hon ville ha lite nya bilder med sin nya hårfärg. efter det satt jag i stort sett bara och lyssnade på the brian jonestown massacre, ett band martin tipsade om igår. very nice! favorit hittills är Anenome. runt halv sju började jag få lite ångest över att ha skippat föreläsningen så jag stack ut och cyklade en stund. det funkar alltid, måste vara något med vinden som blåser genom håret och musiken som blockerar allt ljud runt omkring, perfection liksom. hemma igen såg jag criminal minds med mamma, det är alltid lika kul att kolla på sånt med henne. hon blir så rädd och tagen av allt och jag måste liksom förklara för henne att det bara är en serie. kvällens mördare var kannibal och i slutet kom det fram att han lurat i folket människokött, från ett av hans offer. mamma äcklades, medan jag skrattade. hela grejen var så, morbid rolig. mördaren såg ganska lustig ut, och fick en hånfjantig min i ansiktet när han snackade med prästen som typ: "God is in all of us." Mördaren: "And Tracy is IN all of us too..."(!!) yeye
de senaste tre timmarna: stand up, och det måste seriöst komma fler avsnitt från comedy central, något nytt, snart! för jag har sett allting om och om igen, jag kan det utantill.
"do they find semen like that, or, do they look for it?"

i helgen hade jag äntligen min första svacka, vaknade upp med söndagsångest och kurerade mig med men in trees, det funkade sådär. började smågråta över minsta lilla, men jag antar att det var på tiden. sen film hos anders, vi såg full metal jacket, och på vägen hem kändes det som att jag hade warflashbacks, psykade mig själv och blev mer paranoid än vanligt. nå nå. men idag! lektionerna kändes korta för en gångs skull och vi fick tillbaka tentorna, can't believe i passed. trallade ut från institutionen och åkte direkt till jobring där vi finally gjorde klart vår andra franska låt. och nu är jag hemma, och jag är glad for good reasons.

idag har jag finally köpt en ny mobil, HOPE YOU'RE HAPPY NOW, FRIENDS!!
om det vore upp till mig skulle jag haft kvar min gamla 'til the end of time, men när den slutade låta så blev det alldeles för störande, så there. Fick välja ett nytt nr också, eftersom jag ändå envisas med att ha kvar den gamla som "emergency phone", och det är mycket bättre än det gamla numret. yes. nu lägger jag över en massa beirut på den, eftersom jag igår gjorde det klart för mig att beirut är det ultimata lyckopillret.
Ah! snart ringer jobring och vi drar till min syster för lite auberginsallad (!), sedan till petters nya? lägenhet. we'll see..

hahahahah the irony is not lost on me!

jag har inte mått riktigt dåligt på evigheter och det börjar störa mig. jag behöver ju lite bittert för att njuta av allt det söta, men no nothing! (om man inte räknar med ångesten jag vaknade upp med i lördags, fast den är ju helt borta nu så..mh) jag är inte kreativ när jag mår bra, jag gör inte mycket när jag mår bra, it sucks to feel good! ialf for no good reason, det har ju inte direkt hänt något fantastiskt så varför går jag runt och bara mår bra, är nöjd och okrävande? hängde med jobring idag och han fastställde att han flyttar till stockholm i juni, men inte ens det gör mig helt nere, för jag tänker fuck it, det är lååångt kvar till juni och vadå vi kommer fortfarande träffas! ah..så vill han att jag ska skriva en glad sångtext, för att jag sa att jag inte kan, hah, yeah good luck to me..
jag har inte ens något vettigt att skriva nu, careless not creative, jag bara längtar såå tills alla serier börjar sändas igen nu när strejkfan är över. och ja, just det, jag fyller snart tjugo. varför har jag inte brytit ihop än?