tomorrow, will it really come?

yeye, imorgon åker jag och anna till maldiverna. två veckors sol, klart vatten, drinkar på stranden och bungalows. paradise helt enkelt. jag har nog äntligen förstått att det faktiskt blir av och nu längtar jag, är nervös, men jag längtar. uh varför är det alltid så att så fort jag ska åka någonstans längre bort, och stanna mer än några dagar, så känns det som att jag säger hejdå till allt hemma för gott? jag vet att mitt rum kommer vara kvar precis som jag lämnat det, och vännerna ska ingenstans, det är inte det. det känns som att det är jag som kommer försvinna. jag antar att jag bara är nervös över att flyga så mycket, det är roligt på ett otroligt nervkittlande sätt. att bila är liksom piece of cake, jag har gjort det hela mitt liv, fram och tillbaka i europa, och jag känner mig lugn ifall jag somnar i bilen, jag vet att jag kommer vakna upp i den senare. men att somna på ett flygplan är jobbigt, då är jag inte säker på att jag kommer vakna alls. fuck! jag gör mig bara mer nervös. fuckitfuckit. det är lugnt. no worries, eh.
vi ses om två veckor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback