cockeyedcharlie

Jag sitter på en stol på stranden, ensam. Röker och lyssnar på moz, hah alltid moz. Månen är halv, jag är barfota, hör hur vågorna slår mot stranden. Mina tår gräver ner sig i den vita mjuka sanden, det är precis så varmt det alltid borde vara, luften är perfekt. Jag har nästan helt glömt bort mitt liv i sverige, mitt svenska jag. Här, just nu, är jag vem som helst, whatever, ingen speciellt. Bara är, så som det ska vara. Jag vill gråta, men jag skrattar istället, ut mot havet, fan jag vill skrika! Jag sjunger med istället: "All pie-eyed and bog-eyed and cross-eyed oh, never loosen the grip on our hand, whack us, then, hug us hard, nobody loves us, so we, oh we tend to please ourselves." Ett par gick precis förbi, jag hade nästan glömt att det fanns människor här, nu är de borta tack och lov, hah. Det blixtrar till, någon tar kort längre bort och jag hör hur det dunkar från baren. Snart ska jag sätta mig där i ett hörn och dricka corona, ensam. Jag blundar hårt och ger mig själv en örfil, för att se att jag inte drömmer.

Nu sitter jag här igen, på samma stol vid stranden. Love love it. Jag kan sitta här tills världen dör och jag sväljs med havet, men jag kan inte. Har en öl med mig från baren, tänkte sitta kvar tills den är slut. Musiken från min mp3 har aldrig låtit så bra, drunknar i den, drunknar i luften. Love it, oh gud, vinden som blåser över mig, så mild. Jag önskar att jag vore som den, att jag bara kunde blåsa över folk och ting. Jag är ganska trött men jag vill inte hem, där kommer jag bara somna och drömma något konstigt igen. Jag vill sitta här, kan inte tiden ta slut, upphöra att existera? Jag tittar på ölflaskan, mer än hälften kvar, hallelujah. Det blir några cigg till, några fler sköna rysningar, fler leenden mot havet. Jag är tillfreds, herregud jag är HÄR, och jag är äntligen till freds. Love it. "