cockeyedcharlie

klockan är elva över två och jag har precis fått slut på saker att göra. det nya scrubsavsnittet vill inte laddas. det är någon konspiration eller något, för jag tog fyra olika torrents, och ALLA har stannat på 88,5%. vad är det som händer? och varför är ingen inne på msn? Jag säger att jag kommit över julien, men det betyder inte att jag inte saknar honom. och geoff också. har inte träffat fransoserna på snart två veckor, och när jag tänker tillbaka på den roliga tiden vi hade tillsammans vill jag böla. det finns inte tillräckligt mycket action i mitt liv just nu, det är därför. i need some fucking stimuli. och inga fler jävla tentor. jag repeterar för mig själv att på fredag, fredag eftermiddag, då kommer saker och ting klarna upp igen. tentan klar, annas fest att se framemot på kvällen, och dagarna kommer börja flyta på igen. Och så julen också. orkar inte tänka på den och har inte handlat något eller ens funderat över vad det är folk förväntar sig att få av mig. det enda med julen som jag ser framemot i år, är att det inte kommer bli en vanlig tråkjul. mina föräldrar reser iväg den 22 och är borta i en vecka. jag och min syster får regera huset, och eftersom hon mest jobbar så är det alltså jag som regerar. åh jag ser framemot den veckan då jag kan springa runt hur jag än vill med hur hög musik jag än vill. bara slappa igenom hela julafton, för jag antar att ingen kommer ha tid att hänga med mig eftersom de har föräldrar som inte ditchar dem för solsemester, men det är lugnt! jag ska äta chokladtryffel och kolla på kalle anka + ensam hemma (för jag antar att de ska sända 1:an eller 2:an igen, som vanligt.)  sen efter nyår blir det förhoppningsvis paris. jag hoppas innerligt att det blir så men plans can fall through (as so often they do), så jag vill helst inte förvänta mig för mycket.

Det finaste som hände idag var när jag satt på spårvagnen imorse påväg till skolan, den stannade vid en hållplats och utanför stod ett dussin småkids. min första tanke var "åh gud nej nej nej snälla gå inte på här och skrik, jag är inte på humör." Och de gick inte på heller, så jag bara betraktade dem från andra sidan glasrutan, och så var det en söt liten flicka som vinkade till någon på spårvagnen, sen fick hon syn på mig. vi fick ögonkontakt och började le mot varandra. så åkte spårvagnen iväg, men hon bara fortsatte att le mot mig.
det räddade hela min morgon, nej hela min dag.