Meet Me at the Fountain, 1908
mitt rum är överfullt med prylar, jag sparar på allt. jag har en walk-in-closet på ca 1x2 m, men inte ens det räcker. fattar inte vad jag fyller den med, det är typ 50% kläder och 50% skit som samlar damm. Det finns två stora påsar, fulla med påsar. varje gång jag shoppat så lägger jag påsarna i garderoben. why? jag kommer bli påstanten när jag blir gammal. jag kommer promenera med två kassar i händerna fulla av påsar och folk kommer kolla snett på mig. det låter sad and depressing, men å andra sidan så kommer jag ialf aldrig behöva hålla saker i händerna.
Fast så behöver det ju inte bli. jag har tänkt en hel del på min framtid nu, filmvetenskapskursen är slut om mindre än en månad och tankar om vad jag ska ta mig till sen cirkulerar kaotiskt i huvudet. plugga mer, börja jobba, eller vinna på lotto så jag slipper göra något vettigt och kan slå mig ner på en strand. jag hoppas intensivt på det tredje alternativet, men come on, jag har bara vunnit hundra spänn på keno en gång och inte ens det lär hända igen. och så skulle jag inte kunna leva det lata livet ifall jag inte var säker på att det fanns en framtid i det. jag kan inte vara hundraprocentigt apatisk för då kommer jag tillslut förmultna inifrån, all ångest marscherar ut i form av öppna sår.
we cant have that.
det finns så mycket jag vill se och göra, fastän det känns som att jag lever i fel tid. skulle velat vara med under 1880-1980-talet. gått på bio och tittat på svartvita stumfilmer och tyckt att det var helt sensationellt, haft på mig sånadära enorma classy dresses och dansat vals med grannpojken. Under min sena ungdom skulle jag gått ut varje kväll till the Savoy Ballroom och bli uppraggad av färgade män för lite Lindy hop. I mina äldre dagar skulle jag lämnat amerika för frankrike, suttit på Chat Noir med ett glas rött, en poesibok och såklart en cigarett. (Ok att chat noir upphörde på slutet av 1800-talet medan savoy startades under 20talet, men låt mig drömma. time travel liksom) Sen skulle jag som pensionär promenerat på alla vackra ställen i världen, från Champs Elysées till Canal de l'Ourcq till Piazza San Marco, Plaza España, varenda bakgata i Prag, varenda paradgata i östeuropa, central park och sunset boulevard, och alla stränder runt sydamerika och afrika, för att känna alla sorters sand mellan tårna. Och tillslut skulle jag återvänt till rumänien för att dö i harmoni på min balkong. Jag kommer aldrig att kunna göra allt det här, det är försent för många saker, men ifall jag lyckas med att se så mycket jag kan av det jag vill, så är det ändå jag som vunnit. Ska nog skriva en lista med sådär, hundra punkter: "saker som jag vill uppnå." Fatta vilken glädjerush man får varje gång man kan kryssa för en punkt. I cant wait, jag vill att mitt liv ska börja nu.
Fast så behöver det ju inte bli. jag har tänkt en hel del på min framtid nu, filmvetenskapskursen är slut om mindre än en månad och tankar om vad jag ska ta mig till sen cirkulerar kaotiskt i huvudet. plugga mer, börja jobba, eller vinna på lotto så jag slipper göra något vettigt och kan slå mig ner på en strand. jag hoppas intensivt på det tredje alternativet, men come on, jag har bara vunnit hundra spänn på keno en gång och inte ens det lär hända igen. och så skulle jag inte kunna leva det lata livet ifall jag inte var säker på att det fanns en framtid i det. jag kan inte vara hundraprocentigt apatisk för då kommer jag tillslut förmultna inifrån, all ångest marscherar ut i form av öppna sår.
we cant have that.
det finns så mycket jag vill se och göra, fastän det känns som att jag lever i fel tid. skulle velat vara med under 1880-1980-talet. gått på bio och tittat på svartvita stumfilmer och tyckt att det var helt sensationellt, haft på mig sånadära enorma classy dresses och dansat vals med grannpojken. Under min sena ungdom skulle jag gått ut varje kväll till the Savoy Ballroom och bli uppraggad av färgade män för lite Lindy hop. I mina äldre dagar skulle jag lämnat amerika för frankrike, suttit på Chat Noir med ett glas rött, en poesibok och såklart en cigarett. (Ok att chat noir upphörde på slutet av 1800-talet medan savoy startades under 20talet, men låt mig drömma. time travel liksom) Sen skulle jag som pensionär promenerat på alla vackra ställen i världen, från Champs Elysées till Canal de l'Ourcq till Piazza San Marco, Plaza España, varenda bakgata i Prag, varenda paradgata i östeuropa, central park och sunset boulevard, och alla stränder runt sydamerika och afrika, för att känna alla sorters sand mellan tårna. Och tillslut skulle jag återvänt till rumänien för att dö i harmoni på min balkong. Jag kommer aldrig att kunna göra allt det här, det är försent för många saker, men ifall jag lyckas med att se så mycket jag kan av det jag vill, så är det ändå jag som vunnit. Ska nog skriva en lista med sådär, hundra punkter: "saker som jag vill uppnå." Fatta vilken glädjerush man får varje gång man kan kryssa för en punkt. I cant wait, jag vill att mitt liv ska börja nu.
Kommentarer
Trackback