on the perifery
Jag har suttit på mitt rum och pluggat hela dagen: sen jag vaknade runt halv fyra tills för två timmar sedan. Jag känner mig tyvärr inte det minsta smartare ändå, det enda jag kommit på under dagen är 1: Jag vill se Sedmikrasky igen, snart. 2: Maya Deren var skitvacker, och 3: Jag saknar madde.
Hon ringde förut under dagen, då jag satt som mest frustrerad och försökte komma igenom en tråkig text i ett tråkigt kompendie, och jag hann inte prata med henne då, tänkte att ifall jag börjar spåra in på något blir det omöjligt för mig att återuppta pluggandet sen. Så ta det lugnt madde, det är inte du, DET ÄR JAG.
Hon ringde förut under dagen, då jag satt som mest frustrerad och försökte komma igenom en tråkig text i ett tråkigt kompendie, och jag hann inte prata med henne då, tänkte att ifall jag börjar spåra in på något blir det omöjligt för mig att återuppta pluggandet sen. Så ta det lugnt madde, det är inte du, DET ÄR JAG.
alltså, de hade nästan inte kunnat fixa svårare och tråkigare texter än dem vi fått, allt är bara ordbajseri på oxfordengelska, så fort jag läst ett stycke och går vidare till nästa glömmer jag bort vad som stod i det första. Ett exempel: Det var två sidor i häftet som var felsatta, 49 satt på 48ans plats och tvärtom, men eftersom sida 47 slutade mitt i en mening, och sida 49 fortsatte mitt i en mening så kopplade jag inte. Jag tänkte, medan jag läste, att "what the fuck? it doesnt make sense..." (ja, jag tänker på engelska ibland, med indisk accent). Men sen så kom jag på att: "fan, irina, du är inte så smart att du ska fatta det här ändå, så läs vidare bara och få det överstökat." När sida 48 sen slutade mitt i en mening och 50 började på nytt, så förstod jag att något var fel. men då var skadan redan skedd, jag hade läst två extremt tråkiga sidor och tänkte absolut inte läsa dem igen i rätt ordning. det får vara nog någon gång.
Kommentarer
Trackback