perfect flaw

Det finns en hörsägen om att Picasso kom in på någon konstskola eftersom han målade en perfekt cirkel på tavlan. Jag funderade över det och tänkte tillslut att fan, nonsens! hur svårt kan det vara? Jag grävde fram papper och penna och började måla cirklar. Jag målade sittandes med blocket i knäna, med blocket på bordet, jag stod upp med blocket mot väggen, låg ner, ritandes mot golvet. allt provade jag på. jag ritade med höger hand, jag ritade med vänster hand. jag ritade snabbt och jag ritade extremt långsamt. stora cirklar, mindre cirklar. cirklar som blev ovaler, cirklar som inte ens knöts ihop. sammanlagt målade jag hela pappret fullt, målade cirklar i cirklar när utrymmet började ta slut. 113 st. och ingen var perfekt. ingen var fulländad, Jag var nära, så nära. en gång handlade det om en grad, en liten jävla grads felmarginal. Men det spelar ju ingen roll. det räknas inte. bara för att man kommer riktigt nära en gång, betyder inte att man lyckas vid nästa försök. varje cirkel har sin egna personlighet, ett nytt liv som skapas och avslutas, som inte har med något annat liv att göra. Nu när jag tittar på mitt papper fullt med patetiska cirklar känner jag mig slagen igen. so easily defeated. det handlar inte om att vinna en oscarsstatuett eller nobelpriset. inget guld och gröna skogar skulle jag få för detta. men självrespekt däremot, att bli imponerad av sig själv. det är en bragd som saknar en pokal, som man inte ens behöver berätta för andra ifall man inte är skrytsam.
Om jag hade klarat av att måla en perfekt cirkel skulle jag hållt det hemligt i hela mitt liv. jag skulle suttit och lett för mig själv då och då. när regnet slår som hårdast mot fönstret, eller när en förlämpning kastas fram och tillbaka mellan öronen. Men nu får jag ju trösta mig med annat. jag letar konstant efter småsaker hos mig själv som jag finner glädje i, gör vi inte alla det? ler vi inte alla inombords i hemlighet när vi kommit på en speciell sanning om oss? Okey, så. jag kan inte måla en perfekt cirkel, och jag kan inte andas samtidigt som jag sväljer. Jag är inte undantaget som bevisar regeln. nej nej inte just nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback