cockeyedcharlie

jag har aldrig känt mig så malplacerad som ikväll. det borde egentligen varit nice, jag borde ha så mycket att säga, att berätta om. de tre senaste månaderna av mitt liv liksom, har jag verkligen inte gjort något alls?
när jag umgås med madde eller esteterna, eller till och med claes som jag inte träffat på länge, så kommer orden av sig själva. de bara rinner ut och vi spinner vidare på vad som helst. men inte med dem. inte ikväll. mina äldsta vänner, och det är som att jag inte känner mig själv längre.
jag kunde lika gärna varit osynlig.
och jag hatar det så jävla mycket. jag vill bara ha tillbaka det som varit, barndomsminnena, mohikanbrottningarna i grundsund. fan. det kanske är lika bra att det är såhär.
move on, go on.
-
två olika personer frågade mig om cigg ikväll. den ena var en tuff liten fjortonårig pojke. jag sa nej, tyvärr. för jag tänker alltid att jag inte vill att min framtida son ska bli bjuden på cigg av någon jävla harlot.
men den andra personen, var en gammal man. utanför seveneleven kom han fram och frågade mig om han kunde köpa en cigarett. jag sa att det är lugnt, du kan få en.
han tackade mig flera gånger, och innan han gick iväg tittade han mig snällt i ögonen och sa: - Ha en jättefin kväll. jag stannade upp och för en sekund ville jag bara gräva ner mig i hans famn och gråta, men jag sansade mig snabbt, sa "detsamma", och log. sen ekade hans ord i mitt huvud.
jag kommer inte ha en jättefin kväll. jag hade inte en jättefin kväll.