cockeyedcharlie

Jag är tidspessimist, jag hatar att komma försent. Det känns så jävla värdelöst liksom. Jag har misslyckats med en del i mitt liv, och att inte ens kunna komma i tid.. är jag så hopplös? När jag ska träffa folk någonstans så är jag alltid där fem-tio minuter för tidigt. jag tar en cigg i väntan, och känner mig bra. men varje gång jag är försenad så sitter jag på vagnen och mår dåligt över det. Jag stör mig på folk som inte ens försöker anstränga sig för att komma då det är bestämt, att inte ens anstränga sig för något så litet? Fint folk kommer sent, är det sagt. Isåfall hatar jag fint folk.
Ikväll skulle jag träffa madde på brunnsparken, och jag missade precis vagnen. Fan jävla fittspårvagn du ska ju bara komma om en minut, mumlade jag för mig själv, och i nästa sekund sjunger morrissey: She deserves all she gets. Jag kunde inte hjälpa att le och mådde bättre, trots att jag fick stå i regnet och vänta i tio minuter på nästa. det var ju rätt åt mig.
-
Jag stod utanför franks och rökte, madde orkade inte följa med ut så hon satt kvar i soffan och stirrade i luften. Jag ställde mig framför The Huset och tittade igenom deras sortiment genom fönstret. Trettio olika smaker bland andra Earl Red, Chai, Grön Persika, Rabarber med grädde, Lust & Fägring osv. Men av alla dem trettio var det bara en enda som tilltalade mig: Livslust. Ifall det står för sitt namn vill jag dricka en liter. Det borde räckt för att ta bort min slöhet, få tillbaka min ork. Ge mig något att hålla fast vid.