cockeyedcharlie

det här var jag, juni 2004. inte nu längre alltså. haha my gorgeous days are over! jag märkte det igår när jag kollade igenom gamla mappar med bilder och dagböcker, och gud jag kände mig så utsliten. weak and weary, sick and tired, och inte alls rätt. det tragiska är att jag inte är lika fin som på bilderna, men lika olycklig som i dem nedskrivna tankarna.
jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av mig själv, väntar hela tiden på att någon ska komma och peka mig åt rätt håll. men det är mitt liv, och jag slösar tydligen bara bort det genom att vänta. jag vill förresten inte ens ha någon hjälp ju, jag är för stolt. hahaha!
"Problemet med dig Irina, är att du tror att ditt liv håller på att ta slut, när det inte ens har börjat."
Daddy kanske har rätt. jag kanske borde sluta klamra mig fast vid det som varit, och inte få panik över sånt som inte ens har hänt.
låta mig bara vara.

bla bla bla