cockeyedcharlie

nu sitter jag och äter nudlar, pratar med madde på msn. och hon äter laxbiff. whatthafakk? jaja, jag har ialf lagat mina nudlar själv, och lagt i överdrivet mycket curry och kinesisk krydda i dem + ost och skinka (salamin var slut fan). så yeah, jag klagar inte. jag tror jag var asiat i mitt förra liv, ifall jag nu levt innan. jag älskar curry. och jag är fisk - jag älskar vatten. jag älskar att ta på vatten, att dricka vatten, bada i det, se det. Men jag skulle inte velat drunkna. Man kan tänka sig att det vore den ideala döden för mig, strypas av vatten, så romantiskt och perfekt att sväljas hel av sånt man älskar. men nej, jag tar hellre ett skott i huvudet än drunknar. mer effektivt, mer smärtfritt. men helst av allt, helst av allt, vill jag nog hoppa från ett stup. det är nog lika effektivt och smärtfritt som skottet, men då får man ialf tid på sig att tänka över sitt liv. tänka på det lyckliga, det sorgliga, och allt däremellan. och fallet, ah fallet! Men sen, en centimeter innan man slår i marken, så ångrar man att man hoppade, och det är försent för allt. Jag tror att det är så.
varför tänker jag på sånt nu? idéassociationer. det är nog det enda min hjärna håller på med hela tiden. och inte vilka associationer som helst heller, utan de mest komplicerade och bisarra som inte har något med verkligheten att göra. Som häromdagen; jag satt på spårvagnen påväg till skolan, och så tittade jag upp mot hustaken på valand och det var några arbetare däruppe som grejade med något. Självklart, right? Min första tanke när jag tittade upp och såg en av dem männen, han liksom satt lite hukandes ner, var: "Shit! En enorm duva!" Jag är helt seriös. den andra tanken direkt efter det var: "Va? Nej? Det är ju en man...eh.." Jag förstår inte hur en muterad jävla duva kan vara det första jag kommer på, när svaret är så otroligt enkelt. Jag tror att jag fuckade upp min fantasi när jag gick i lågstadiet och jag och mina vänner lekte i min låtsasvärld. det måste vara så