cockeyedcharlie

oftast går mitt liv trögt, jag är less och trött och vill att någonting, vadsomhelst, ska hända. men ibland, ibland och väldigt sällan, går det så snabbt att jag inte längre lever, utan snarare att jag tittar på filmen om mitt liv, i fastforward. i två dagar har jag sett någon brunhårig rumänska spela mig, jag har tittat med stora ögon och blivit underhållen. men nu, när allt äntligen saktat ner, förstår jag att det är jag, jag tror att jag förstår ialf. men om allt nu bara är en dröm, så snälla, väck mig inte.