cockeyedcharlie

nu kom vi hem tidigt igen. jag vet inte vad det är med mig men efter elva så slocknar ögonen och jag vill inte ens höra talas om varken öl eller vitt vin. tur att madde är likadan. nu sover hon i min säng bakom mig, och jag, som är så jävla trött, kan ändå inte lägga mig bredvid och somna. inte än. no no
fan denna helgen. denna jävla helgen. jag har inte så mycket att klaga över egentligen, den har ju sett ut som vanliga helger brukar göra. men på grund av förra helgens bravader så kan jag inte hjälpa att bli besviken. att vilja ha mer! mer mer mer mer sånt! mer fransoser! fler modiga tillfällen, fler goda drinkar, mer glatt humör och fler öppna sympatiska nya människor! men så kan det inte vara hela tiden, det vet jag ju. man måste leva i det sura för att veta vad det innebär att smaka på det söta. och åh, det smakar så gott. jag kan inte hjälpa det. i cant i cant i cant
kvällens höjdpunkt, eller lågpunkt? var när vi satt på mcdonalds och jag fick syn på tommy p. jag kände igen honom direkt, men kunde inte riktigt fatta att det var han.
han såg ju så, normal ut! inte alls så otroligt jävla snygg som vanligt. jag sa åt madde att inte vända sig om för att titta, för då skulle hennes drömbild också förstöras. och drömbilder skadar inte, dem är härliga att ha. Jag kan inte längre tänka på tommy p och se samma heta man som förut. Nu ser jag bara en helt ordinär jävla människa framför mig. Och människor är äckliga.