pas amoureux

Igår när madde stod vid baren för att beställa drinkar och jag satt en meter ifrån och tittade runt, och fick syn på honom, började det banka inombords. sådär som det gör när man är lite, betuttad eh? men nu känner jag ingenting längre. varken bra eller dåligt, varken nervöst eller tomt. Vi hade det liksom trevligt igår, jag borde inte klaga. men av någon anledning kunde jag inte helt och hållet vara mig själv med honom, grodor hoppade ur min mun och jag sa "i'm sorry" hela jävla kvällen. Jag vill inte ha det så, och jag vet inte ifall det kommer ändras med tiden. Det vore så lätt för mig att säga nu att jag inte bryr mig om honom längre, men det är nog inte heller sant. Ifall jag skulle sett honom igen skulle det säkerligen börjat banka. Men räcker det, är det äkta, eller är det bara mitt hjärta som vill ha uppmärksamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback