cockeyedcharlie

Satiemania, tecknad kortfilm av Zdenkó Gasparovich. Jag blev imponerad av den på en föreläsning förra veckan, då den ivriga läraren gick igenom animering. Det var musiken som fångade mig, musiken i mitten av filmen, så dyster. Kvinnan som klär av sig och rullar runt i sängen, eller hon som sminkar på sitt ansikte och vrider sig senare också i en säng, som om hon njuter, men det är inte lustfylld sex, det är ångest och skam, och det är så vackert när fjärilar kommer ur hennes mun. Jag blev helt trollbunden av den, just den delen då den speciella låten spelas. Och alla kvinnor har något rosa, är något rosa, och alla är olyckliga. Och så i slutet av klippet, när en annan kvinna klätt av sig och rullat på sängen, ramlar hon igenom, och ett hål format som hennes kropp bildas.
(musiken är gjord av Erik Satie, och låten, melodin som jag inte kan få nog av heter Six Gnossiennes -I- Lent. Jag skulle kunna begravas i den.)
Dessutom så blev detta en sån där, slump eller öde grej (weird coincidence), för nu, nyss, direkt efter att jag tittat på Satiemania (första gången) så tittade jag på Boston Public, och där i slutet när den kärlekskranke Guber kollar ner och ser rektorn och marilyn kyssas på parkeringen, då, då spelas just den där vackra låten, från satiemania. i hans kontor.
och jag förstår ingenting.