cockeyedcharlie

Jag vill bli en svältkonstnär. Det är ett av de målen, jag aldrig kommer uppnå, jag vet det. Men att bara låtsas lite och fantisera ihop hur ett annat liv hade sett ut, om bara för en stund, är en tröst. och det handlar inte om ideal, det handlar inte om perfect body, prefect soul, utan bara av att ha kontroll. Total kontroll, över hela sig själv, kropp och själ och allt däremellan. Att bara kunna motstå det som är mänskligt, mot alla drifter. Som en obscen handgest mot Freud, fuck freud! Han var en disillusionerad idiot som hittade på perversa teorier, mer eller mindre. (hur kan man lita på någon som döptes till Sigismund Schlomo Freud. Jag menar, schlomo?) Tänk om man bara kunnat skära bort drifterna, en efter en, tills man inte längre var fast, inte kände sig obligerad till något. Inga behov. Tills man bara kunde sitta i ett rum, vid en sjö eller på ett berg, och bara vara. Ett skelett till kropp, blickstilla, så att det enda tecknet på existens, på att man faktiskt är kvar i huvudet, är blinkningar. Detta är väl näst intill omöjligt, så därför vore svältkonst något att börja med ialf. Men jag skulle aldrig klarat det, som sagt. Jag är för svag, jag älskar mat för mycket - jag är under den.