cockeyedcharlie

Klockan är halv sex på morgonen och jag har suttit och skrattat i nästan fyra timmar. Jag mår mycket bättre nu, till skillnad från hur jag mådde när jag skrev det förra inlägget. Det jag haft så sanslöst roligt av är en blogg, Dauphine's blogg. Jag har nästan läst alla inlägg, och vridit mig av skratt. allt är inte roligt såklart, men mycket. Ibland endast en mening i ett inlägg, det räcker för mig. Jag älskar att jag kan skratta högt oavsett vart jag är eller vem som hör mig, av minsta lilla. Jag är en lättroad pessimist. det är som depressiv och manisk samtidigt, motsatta poler. jag vet inte hur det gick till. men den enda anledningen till att jag överhuvudtaget har magmuskler är för att jag kan sitta och skratta ihjäl mig framför datorn, när allt runtomkring egentligen är grått.
nu ska jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna.