the lights are on, the lights are off.

Fan då! Jag hatar att inte hitta det jag letar efter, och nu är det två filmen som verkar vara helt jävlalasky unknown och omöjliga att få tag på! Båda i regi av Milos Forman och båda ironiskt jävla roliga (vi fick se filmklipp på föreläsningen). Den ena heter Horí, má panenko (The firemens ball) och den andra Lásky jedné plavovlásky (The loves of a blonde). Gud jag vill verkligen se dem! Om inte annat får jag väl pallra mig till institutionen och hoppas på att de har dem där, och att inte föreläsaren bara tog med sig dem hemifrån (annars kan jag iförsig fråga honom om jag får låna..)
Det första klippet vi fick se var när alla sprang ut från balen för att titta på den stackars gamle mannens hus som stod i lågor. Hans hem brinner liksom upp, och man skrattade åt det. helt sjukt. Han var urgammal, senil och grejer, och gick in i huset för att försöka rädda sina saker, men dem stoppade honom tillslut och satte honom ner på en av hans egna stolar som inte brunnit upp. han satt första parkett och såg sitt hus brinna ner. hahaha! och snön låg tjock runtomkring och folk tog spadar och skövlade in i branden men det hjälpte inte speciellt mycket. och sen var det något servitör som gick runt och frågade alla vad dem druckit för att ingen hade betalat eftersom alla sprungit ut till branden. och en kille sa "läsk" och kyparen ba: Läsk? Andas på mig!
Och det andra klippet var när killen kommit hem och märkte att blondinen sov i hans säng, och hans pappa skällde ut honom. han sa att han inte visste vem hon var och att han minsann inte bjudit dit henne osv och tillslut så fick han sova tillsammans med sina föräldrar i deras dubbelsäng, och dem bara fortsatte bråka och pappan kunde inte somna och mamman grät. hahaha, det var så jävla absurt. i love it. men nej fan, inte ska jag få hitta det jag vill ha. shitty
blondeinlove











jaja. jag bara klagar, i know. det är roligt att bara klaga. och inte göra något åt det, fastän man kan. jag är handlingsförlamad men min mun funkar fortfarande, så jag klagar. och speciellt på söndagar. dessa jävla söndagar. jag tror inte jag skulle mått så dåligt ifall jag inte visste att det var just söndag, ifall jag bara bodde på en ö någonstans och inte höll någonsomhelst koll på tiden. bara sov när jag ville, vaknade i mörkret och åt när jag väl fick chansen. Då skulle inte söndagar spelat någon roll. Fast ja, det livet går inte att jämföra med detta rutinmässiga jag lever nu. så fuck it. Söndag. söndag, bloody söndag. du är inte min

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback