cockeyedcharlie

nu har jag äntligen hittat det som ska rädda mig från höstens dunkla avgrund. musiken som lockade mig redan i onsdags på henriksberg och som djn så vänligt förklarade för madde, heter Beirut.
och det är precis så mycket blås, trummor och tamburiner mina öron behöver bedövas med, så mycket balkan/gypsy; östeuropeisk charm blandat med västerländsk melankoli jag kan svälja utan att spricka. gud låt mig omtöcknas av brandenburg, och dansa runt i cirklar till the gulag orkestar tills jag svimmar och spyr ut italienska vykort.