cockeyedcharlie

eftersom det inte gick några nattspårvagnar klockan tre från korsvägen så fick jag promenera hem. jag hatar västtrafik. vid kungsport gick två berusade män framför mig, men jag var inte i det tillståndet att döma dem. nåväl, en av dem stannade upp, den andra fick syn på mig och sa till sin polare: "Om du stannar upp så blir tjejen rädd för oss!" sen vände han sig till mig: "Var inte rädd! haha..han är inte farlig." När jag passerade dem sa jag: "Nej, jag vet." Den påstått ofarliga mannen skrattade och fumlade runt, hans kompis fortsatte prata med mig fastän jag gått förbi dem: "Ja..du har säkert en stark pappa! Hon ser ut att ha en stark pappa, och därför gifter vi oss bara med tjejer som har starka pappor..." bla bla bla. resten blev suddigt.
i slutet av bron stod några arbetare och ropade något, jag ignorerade dem. och vid vågmästare stod det en vagnliknande grej utanför ett hus, med några GP tidningar stapplade på varandra. jag tog en och försökte läsa, men gatulyktorna lyste endast svagt upp asfalten jag gick på, så jag kunde inte urskilja några vettiga ord eller meningar. jag var dödstörstig och utsvulten, med vatten och auberginsallad i tankarna. och eftersom jag inte tagit med mig mp3n så fick jag nynna och sjunga hela vägen, vilket var rätt nice iförsig. Nattsvart, folktomt och så jag som raskt går sjungandes. ju högre jag sjöng dessto bättre kändes det. för ingen kunde ens se mig, och ingen kunde höra mig.