cockeyedcharlie

Vi såg ett filmklipp för några dagar sen. Det handlade om livet efter detta, efter man har dött. I filmen så fanns det inget himmel eller helvete, alla kom till samma ställe. Det var ett kontor. Där fick dem döda förklarat att dem måste välja ett minne ifrån sitt liv. Det bästa minnet man har, och bara ett enda. tre dagar hade man på sig att tänka på det, sedan skulle man ha bestämt sig. Man skulle förklara minnet och dem som jobbade på kontoret, de som skötte döden, skulle sedan göra om det minnet till en film som man fick se för att återuppleva det hela. Och den minnesfilmen blir det sista man får vara med om någonsin.
Jag tyckte om den idén så mycket mer än den vanliga dödssynen. Detta är mycket bättre än både helvetet och himlen, mer intressant än att ingenting händer och även finare än nirvana. Tänk om det vore så. Vilket minne skulle jag valt? Jag har tänkt på det lite varje dag, sållat bort hundratals minnen, men inte funnit det rätta än. Det måste ju vara något riktigt speciellt och betydelsefullt. Det finaste minnet. Något som är värt mer än alla andra. Det känns som att ett barndomsminne vore mest passande. Ett gammalt sommarminne från rumänien med mormor och morfar. bekymmerslöst.
ja, kanske det.