cockeyedcharlie

Jag dricker vin och lyssnar på Maurice Ravels "Boléro", om och om igen. Ibland när man hör ett visst ljud, en viss ton eller melodi, känns det så rätt att man blir salig, som en religiös upplevelse, ett steg närmre sanningen, några centimeter mot utomkroppslig existens. Så är det för mig ialf, så är det just nu. som om varenda atom innuti min kropp älskar med sig själv och huden som omger dem alla brinner av fullständighet. Jag kan inte hjälpa att le, jag vill skrika, jag vill hoppa över ett stup och landa i totalvit härlighet, som bomull fast bättre. jag vill dö bara för att kunna återuppstå. Ibland måste jag hålla händerna för ögonen för att känna att jag ser, och förstå det som syns.
De flesta känner nog till Boléro, ett av ravels mest kända verk, och visst har jag hört bitar av den hundratals gånger då och då, men jag har aldrig innan lyssnat på den riktiga ca 15 minuter långa versionen. Det kanske låter för långt, speciellt när det egentligen är samma melodi som repeteras med olika instrument i olika toner i ett crescendo, men den kunde lika gärna varit 37 minuter. Jag tappar bort mig i den, ett skönt försvinnande.
Varje del påminner om något, ger en tydlig bild av något eller en speciell känsla. Det börjar lugnt, lite nyfiket och blygsamt, jag tänker på nyförälskelse, fjärillar i magen och nervositet. och så soldaterna som ständigt marscherar i bakgrunden, påväg mot ett krig, påväg att segra, påväg hem. När samma slags ton spelas av ett visst instrument i en snabb takt kommer jag att tänka på avundsjuka, det påminner lite om en fras jag drömde ihop för ett tag sen: "Borde jag glömma dig och bli låg, eller ska jag sjunka lägre än så?" Triangeldrama, krig i kärlek, krig på fälten. "Vill du, vill du inte, vill du ha mig, vill du inte ha mig, om du inte tar mig nu får du mig aldrig igen..." ett flertal år av äktenskap. Vid 7:57 börjar ett visst instrument spela, en slags trumpet, jag vet inte riktigt vad, och det låter som en lockelse, något som kan få någon att lämna allt, en femme fatale eller en rough version av casanova, som med enbart en blick, en vink med handen, får det han/hon vill. Om charm hade ett ljud skulle det låta sådär. Jag ryser varje gång det kommer, jag vill springa mot ljudet, jag är så lätt erövrad. Vid 9:32 är det inte längre människor som spelar utan änglar. I det stora hela låter det som att män och kvinnor spelar, sjunger och dansar för varandra, först kvinnorna, sedan männen, kvinnorna igen osv, mot slutet gör de det tillsammans. mot slutet är alla förälskade, tätt omslingrade, de älskar med varandra och med tonerna, med alla färger på sina kroppar. 13:21 börjar det djuriska inom alla att stiga fram på riktigt, tillslut kommer cymbalerna in och i ett extatiskt klimax upphör alla inblandade att vara sig själva, alla är varandra, alla är alla. allt är allt det någonsin kan vara.
Om jag lyssnat på Boléro live, spelad av en riktig orkester i en riktig sal där musiken inte går att sänka, där öronen är tvungna att matas med varenda litet ljud, skulle jag förmodligen blivit så upphetsad att jag skulle gråtit av lycka. För ibland är det så, ibland hör man något som ger mening till det obegripliga ordet perfekt. Det är när färger är långt ifrån att räcka till, parfym blir luktlös och inte ens känslorna tycks nå ända fram, tycks kännas fullt ut. haha, ingen cigg i världen är bra nog att rökas till detta, men i brist på annat gör jag det ändå. Sedan sköljer jag munnen med vinet och tänker på hur jag slutar att vara, hur jag förändras.
Ravel - Boléro, hata den, i dare you.


(liten tidbit story, Fredag runt tre tiden: Efter att ha spelat Boléro i en timma så att hela huset, nej, kvarteret hört, ropar mamma på mig att jag får ta det lugnt. Jag går ner till henne och frågar: Vadå är inte boléro hippt nog för dig? Mamma: Jodå, men man måste inte överdriva. Jag: yaya.. Mamma: Du vet att Boléro kallas för den sexigaste symfonin? Jag: Really? Mamma: Ja, haha, speciellt för kvinnor, den sägs vara orgasmframkallande! till och med kossor mjölkar bättre till den. Jag: hahaha är det sant?!
Så känslorna och den enorma sexscenen jag såg igår när jag lyssnade var inte alls så konstig, Boléro är het, riktigt het.)