cockeyedcharlie

Hur kan en dövstum och en blind kommunicera? Det är en tanke som förekommer rätt så ofta i min hjärna och jag har aldrig tänkt på det tillräckligt länge för att komma på ett svar, förrens nu. En apparat! ahh så modernt och självklart att en apparat skulle lösa allas problem. De skulle behöva en apparat som både kan visa och höras. Den dövstumme skriver det han vill säga och orden kommer ut i en dataröst, medan den blinde pratar in i apparaten och orden visas på en skärm. jag är inte säker på varför jag funderar ut lösningar till personer som jag hittat på, men jag orkar inte vara vettig. dessutom intresserar detta mig, kommunikation och sinnen. jag brukar tänka på hur mycket upplevelser man missar ifall man förlorat ett sinne, vilket sinne som egentligen är värst att inte ha och hur man förklarar för folk som förlorat ett sinne, hur saker ser ut, känns, luktar, låter eller smakar. Allt sånt är ju nästintill oförklarligt. jag kan aldrig berätta för en som varit blind i hela sitt liv hur färgen röd ser ut, jag kan bara berätta vad jag själv känner när jag ser den. Jag kan inte säga hur ett d-ackord på gitarr låter utan att själv försöka härma ljudet. Salt är liksom salt, vad ska det annars vara? det finns inget synonym. Det är frustrerande att ord inte räcker till, varför finns det inte fler ord? När bestämde man sig för att "nepp'eh, nu räcker det, nu är ordboken full"? Jag kanske borde ta tag i det hela och skapa en ordbok som endast innehåller ord som beskriver, förklarar och kopplar ihop sinnenas uppfattningar. t ex, för att förklara ett "oooh" i en låt till en döv borde man skriva ordet först alltså oooh, och sedan kanske man kan stryka personen över armen med ett finger i samma takt som ooohet spelas i. does this make sense? fast det blir jävligt svårt att förklara färger för den blinda, kan blinda ens se färger och fatta att de är färger? ehh. man kan säkert få folk att känna det man själv känner när man ser färgen, men jag menar, man kan aldrig med säkerhet veta att personerna verkligen ser rätt färg i huvudet. Fast att känna kanske räcker, färgerna i sig kanske inte spelar lika stor roll som känslorna de framkallar. ifall jag skulle försöka förklara färger skulle jag på olika sätt utsätta den blinda för något. T ex: mörkblått = Jag blåser personen i ansiktet. Ljusgrått = Jag tvångsmatar personen med torrt bröd. Rosa = Jag smeker personen med en fjäder över munnen. Brandgult = Den blinda får stå och blunda mot solen när den lyser som starkast. ETCETERA.
Smak är egentligen inte så svårt att förstå ifall man har luktsinnet kvar, mycket smakar ju som det luktar så, ye.. men känsel då? någon som inte kan känna något som vidrör ens kropp.. det finns för det första så många saker som känns, och också så många platser att känna sakerna på. alltså en nål mot fingret är en grej men ett nyp mot magen är något helt annat. Alla de andra sinnena skulle nog krävas för att göra sig förstådd. Att förklara att eld bränns och gör ont kräver att man visar en stor eldsvåda och sedan brännskadade personers hud. Bomullstussar känns som långsamma viskningar i örat och en örfil påminner om rutten mentol.
Ifall jag var tvungen att förlora ett sinne skulle jag nog sagt ajöss till lukten. Jag älskar att se vackra ansikten, jag klarar mig inte utan musik, auberginsallad är best ever och vad skulle det bli av mig ifall jag aldrig mer kunde känna en kyss mot min kropp? lukten blir ett ganska självklart val, och det enda jag egentligen skulle saknat är kroppslukt blandat med parfym... Men nu har jag gått för långt, det var inte meningen att spåra ut såhär men jag kan inte hjälpa det. im sick i need help, someone please call 112! aah, jesus.

chips and cheese.