velvet
Det är vår och alla har antingen skaffat lägenhet eller reser iväg (eller som vissa lucky bastards, både och). På måndag drar classe och johan på sin jorden-runt-resa och är borta i fyra månader, fyra månader! och jobring åker iväg till usa då också fast inte lika länge. jag drar på söndag, men bara i en vecka, och bara till skottland. kanske låter lite puny i jämförelse, men jag dör av förväntan, jag vill åka nu nu nu. bara komma iväg. en vecka räcker ändå för att man ska älska tiden där, och sedan älska att vara hemma i sin säng igen när man återvänt. det jobbigaste brukar ju vara att åka hem igen, men jag älskar att göra det sekunden då jag stiger in i mitt rum. lukten av mitt rum, av mina saker, det är så bekant, det är hemma, det luktar mig. Jag älskar att, efter att ha kommit hem från en lång resa, lägga mig i sängen och begrava ansiktet i min kudde. bara andas in mig själv en stund och bearbeta hemkomsten mentalt. så är det när jag kommer hem till rumänien också, jag måste lukta på mormors och morfars kvarvarande kläder som fortfarande hänger i garderoben, jag hoppas att de hänger där länge till, så fort jag gör det kommer de till liv igen om bara för en stund. lukter kan driva mig till vansinne. maddes tvål luktar precis som något ur min barndom (inte en tvål) men jag kan aldrig sätta fingret på vad. en gång blev jag blixtkär i en kille på en buss utan att veta vem han var eller hur han såg ut, för han luktade så gott, jag kunde suttit där hela dagen och bara drunknat och luktat, och drunknat. jag borde bett honom om hans tröja eller något men han försvann ur mitt liv innan jag hann återhämta mig. oftast handlar det inte ens om parfym, alla luktar väl gott med parfym vafan. det är kroppslukten! och än bättre, kroppslukt blandat med parfym, parfym som varit på en hela dagen och beblandat sig med ens egna lukt.
i love it. nu sitter jag och luktar på min hud och mitt hår och jag önskar att jag kunde våldföra mig på migsjälv, eller iallafall omfamna. Jag tror att det är det (enda?) jag saknar med att vara ensam, att jag inte har någon att lukta på eller som kan lukta på mig, ingen att blanda min lukt med.