cockeyedcharlie

idag fick jag ett piano och jag skulle inget hellre vilja än att sitta och klinka på det. men det befinner sig i vardagsrummet och mina föräldrar sover förstås. tomorrow tomorrow. för en stund sen flög det in en harkrank i rummet och jag fick självklart panik. virade runt mig i en filt och tog upp en tidning för att få slut på eländet, men den var borta. nu sitter jag spänd och förväntar mig att den ska attackera vilken sekund som helst... paus.
jag hörde den och var tvungen att inta min stridsposition, men i got it! efter några minuters kämpande och frustande lyckades jag få ut den ur rummet. praise the lord! jag hatar harkrankar, nej, jag hatar allt som kan flyga och inte är täckt med fjädrar eller päls eller nåt + alla sorters insekter (förutom fjärilar, vem hatar fjärilar? de är ju helt harmlösa). men harkrankar alltså.. de är värre än de där spindlarna som ser ut som de fast utan vingar då, långbenta äckel. fast ifall en sån kryper in är det inte så svårt att döda den. harkrankar däremot, åh gud. det tar tid och mod. antingen lyckas man mosa den efter sisådär en kvart (minst), eller så bestämmer man sig för att ge upp och sova i ett annat rum. (det kan inte bara vara jag). jag hatar dem = jag är rädd för dem. är hat och rädsla alltid sammankopplat? jag hatar vapen jag är rädd för vapen. jag är rädd för att promenera hem om natten, och jag hatar att jag måste vara rädd för det. jag hatar diskriminering, är jag rädd för att diskrimineras? kanske. jag är rädd för att bada i sjöar eller mörkt vatten, men jag tror inte att jag hatar det, inte förrän något händer. jag hatar arrogans och det skrämmer mig lite, samma gäller idioti. åh gud jag hatar såna där piercingar över överläppen på ena sidan, bara en liten silvrig plupp som sitter där och väntar på att petas bort..men jag är inte det minsta rädd för dem. så nej, inte alltid.
ANYWAYS, jag är uttråkad, hear me roar.