cockeyedcharlie

Första föreläsningen på dokumentärfilmskursen och det sista klippet vi fick se utspelades i rumänien. en liten pojke traskade på en lerig väg och gick fram till två gamla gubbar som spelade traditionell musik och sjöng om ceausescu. jag blev glad när jag såg klippet för det påminde mig om byn där mina farföräldrar bor och jag älskar att vara där. att vara där innebär total frihet för mig. på vägen dit brukar jag alltid sitta tyst och vara exalterad över att komma fram, jag vill komma fram snabbt, samtidigt som jag vill njuta av vägen dit så mycket som möjligt. en bilresa mot frihet som jag aldrig vill ska ta slut men som jag blir överlycklig av när den väl gör det. ibland brukar bara jag och pappa åka dit tillsammans, då får jag sitta där framme och växla åt honom, jag får ha fönstret totalt nerdraget med huvudet lutat utåt och låta håret dansa i vinden. jag och pappa brukade när jag var liten också räkna hästar på vägen dit, den som fick ihop flest vann, och jag vann typ alltid för pappa koncentrerar sig mer på vägen. jag räknar fortfarande hästar, fast i tysthet. Väl framme blir jag alltid lika glatt bemötad av farmor och farfar och speciellt av hunden, fattige riddare, som avgudar mig precis lika mycket varje gång fastän vi inte setts på ett år. först sätter vi oss inne, jag lämnar av mina grejer och socialiserar lite, tillslut snor jag åt mig en köttbit eller liknande och springer ut till hunden. jag springer ut ur huset med spralliga ben mot frihet. frihet ifrån förpliktelser, frihet från problem, frihet från rutin och vanor och speciellt frihet från människor. Smutsig med hår och fjädrar på kläderna från diverse djur sitter jag med en cigg i mungipan, en öl i handen, under en gassande sol, på en åker där syrsorna är dj's.