cockeyedcharlie

För en stund sen googlade jag mig fram till en sida där en del oldies låtar som man kan lyssna på finns ordnade i alfabetisk ordning. jag fastnade ett tag på i, "If it takes forever" och "I only have eyes for you" njöt jag av. jag scrollade längre och längre ner för att se vilka mer jag känner igen och vill höra (tyvärr fanns inte moonriver med) och när jag kommit längst ner i arkivet fanns en add från "National Center for Missing & Exploited Children". Högst uppe står det "have you seen this missing child?" och under det kommer det upp några bilder på försvunna barn, deras namn, staden de kommer från samt datumet då de försvann, längst ner står ett nummer man kan ringa om man vet något. Jag satt ett tag och tittade på de olika bilderna som kom upp, ett tiotal olika barn, mellan 1 och 18 år gamla. Den som varit försvunnen mest är en kille på arton år, 17 juni 2005: borta. den senaste försvann den 2 feb detta året. Jag känner inte dessa kids, jag har aldrig sett eller hört talas om dem, ändå kunde jag inte bara scrolla upp igen som om inget hade hänt. saker och ting blir mer verkliga, mer personliga när de får ett namn, när man ser en bild. jag vet att tusentals kids försvinner över hela världen lite titt som tätt och jag tycker synd om dem och deras familjer, men när jag ser dem och vet att "Tristan White" och "Courtney Schultz" inte är där de borde vara blir jag förkrossad. Jag tror inte att någon av barnen lever längre, jag har svårt att föreställa mig att de någonsin kommer få känna deras föräldras trygga armar omge dem igen. Min mage vrider sig av avsky mot folk som är kapabla till att stjäla någons liv på det här meningslösa sättet. Jag kan till en viss grad förstå varför en människa skulle döda eller kidnappa någon annan. man vill kanske hämnas, eller är desperat och kidnappar därmed några miljonärers unge för att kunna betala av sin skuld eller whatnot, visst jag förstår det, jag är inte för, jag fattar. Men att bara ta ett barn utan att ens ha för avsikt att lämna tillbaka den förr eller senare, att bara utnyttja sin makt över ett oskyldigt barn? Varför måste vuxna alltid blanda in barn i sina perversioner.
i somras stod det i tidningarna om natascha som varit tillfångatagen i en skabbig lägenhet i stockholm som sexslav. jag grät förtvivlat medan jag läste artikeln och fylldes med hat och sorg när jag för en sekund försökte tänka mig in i hur det skulle vara att vara natascha. sexslaveri, hur kan man? hur kan man med att se sig själv i spegeln efter att man gjort något så vidrigt mot en annan människa? och inte bara monstrena som som höll henne fånge och tvingade henne till att ge upp sin kropp utan även alla äcklen som varje dag ringde på dörren till helveteslägenheten och våldtog henne mot en liten, skruttig, jävla summa meningslösa pengar. kanske fattar dem inte? kanske är alla dessa människor labila psykopater, visst vore det trevligt. så enkelt att endast behöva vara rädd för dem som ser extra twitchy ut, och veta att alla "normala" har tillräckligt med moral och empati för att stoppa dem ifrån att någonsin skada någon annan.
Jag kan verkligen förstå mord till en viss grad. Jag kan förstå ifall Natascha skulle velat ha alla männen, som gjorde henne illa under sina år som fånge, framför sig på en rad, jag kan förstå och känna hatet i hennes händer när hon greppar geväret och siktar mot deras ynkliga kroppar. jag förstår mycket väl känslan av hämnd och frihet när hon lossar skott efter skott som penetrerar genom deras kött och ben. skriken som låter som vackra symfonier i öronen och deras sista andetag som aldrig kunde varit mer underbara. Jag kan förstå det, och jag kan även stödja det.