fastforward
"men jag ska aldrig berätta om, jag ska aldrig berätta om det finaste någon sagt till mig, det finaste han kunde säga vid det mest perfekta tillfället hemma hos någon med well i wonder och dans kropp mot kropp. jag grät tyst på hans axel och ville bli kär i honom just då. bara gå och dö lycklig i baksätet på en bil."
Jag kan inte somna, sitter bara och läser igenom sånt jag skrivit för år sedan. minns tillbaka sorgliga och roliga stunder i mitt liv. tänker på alla glada timmar jag stulit från mig själv, och på folk som fått mig att le. Jag känner mig oftast ensam, men när jag tänker på mitt liv för flera år sen, så är ensamheten nästan bortspolad. Alltid finns det folk runt mig, om inte fysiskt så psykiskt. Ett telefonsamtal ifrån, några hållplatser bort. En svarttaxi resa, och vi är där. Men ändå kan jag aldrig släppa ensamheten, jag låter mig aldrig vila. Egentligen vill jag inte alltid ha någon, men jag får för mig det ibland. Ok att jonathan och madde inte är ihop, men de bor ändå tillsammans och de kan liknas vid ett par ibland. Madde som den duktiga hemmafrun och jonathan, stökig sloppy men ändå älskvärd man.
När jag är hemma hos madde och jonathan glömt toasitsen uppe blir jag inte sur eller trött eller cranky på något sätt. Jag bara ler lite vemodigt. drömmer mig bort till den ljuva tiden då jag måste fälla ner sitsen efter någon jag älskar, flera gånger varje dag. Ibland blir drömmen så verklig att det gör ont. Jag önskar för hårt. När madde klagar över disken som han oftast lämnar efter sig så förstår jag och sympatiserar med henne, men i hemlighet blir jag bitter. Vad jag skulle gett för att få diska efter någon som håller mig kär. Igår hängde classe här en stund och jag lagade nudlar med ost och salami till oss (vi hann inte med något fancy), han bara satt ner vid bordet och pratade med mig. efteråt diskade jag bådas tallrikar och medan jag gjorde det kom en härlig känsla över mig. gud så skönt att kunna nöja sig med ordinary saker. att nöja sig med säkerhet. en ring runt fingret och sedan år fulla av glädje och sorg, meningslösa bråk och rutin. skulle jag någonsin kunna tröttna på det, skulle jag tröttna på ett normalt liv i äktenskap?
"Jag älskar dig/Jag älskar dig också. - Bli min?/Ja! Tills döden. jag lovar, du lovar. Tryck!
- Håll min hand, det är ditt barn med. Gå upp mitt i natten med nappflaskan. - Juliard tog sina första steg idag! - Misja kallade mig "mama"! skrik varje kaotisk morgon. få på alla sina kläder, gummistövlar och overaller på vintern, slask i hallen och gröt under bordet. vem skjutsar kidsen? - Du sa att du skulle hämta dem idag, jag har ett viktigt möte. Solsemester varje år, tillbaka till rötterna och uppleva nya platser. Se barnen lära sig saker.
- Har vi tid för sex ikväll? Boka in det varje fredag efter nattningen. - Prick nio ska du vara i sängen med negligén från paris. - Barnvakten är försenad och vi hinner aldrig dit i tid! Elräkningar, telefonräkningar, bredband och kabelteve. betala betala ränta på ränta. Hjälpas åt, hålla ihop. Du dricker för mycket / Du skriker för mycket. Tiden går, badrummen räcker inte längre till. - Jag fick mitt första gråa hårstrå idag. - Minns du vår smekmånad? Kidsen växer upp, de gör revolt. Unga rebeller, vi ser oss själva i dem. Vi pratar om dem tyst varje natt i vårt sovrum med stängda dörrar. - Du pratar inte med mig som du brukade / Du ser inte ut som du brukade. Ont i ryggen, ont i leder. Mammografi och prostataundersökning. Barnen flyttar ut, för första gången på tjugo år har vi all tid i världen för varandra. - Vad gör vi nu? - Vad som helst. Det du gör, gör även jag. tills döden. Jobba lika hårt, med mindre kraft. snart pension, snart barnbarn. snart rinner all tid ut. Ständigt lugn och ständig oro. Passa bebisar igen, nappflaskor igen, promenader med barnvagnar. men nu vet vi vad vi gör, nu är vi inga nybörjare. Gråta inombords av lycka för att se ett första steg, för att höra ett första ord, igen. Tid. Barnen är vuxna nu, vi är gamla: vi har gjort allt. - Lämna mig aldrig/jag lovar. du lovar. alltid.
- Älskar du mig fortfarande?/Föralltid, jag lever inte utan dig. Vi lovade. En dag kommer då någon bryter sitt löfte. Begravning. det regnar och det enda som finns kvar av oss är en stum fråga skriven i den sviknas ansikte. - Vem ska sova på din sida av sängen nu? "
Om det inte är jag som försvinner först kommer jag dö lika ensam som jag är idag, är det då värt det? (ja)
Jag kan inte somna, sitter bara och läser igenom sånt jag skrivit för år sedan. minns tillbaka sorgliga och roliga stunder i mitt liv. tänker på alla glada timmar jag stulit från mig själv, och på folk som fått mig att le. Jag känner mig oftast ensam, men när jag tänker på mitt liv för flera år sen, så är ensamheten nästan bortspolad. Alltid finns det folk runt mig, om inte fysiskt så psykiskt. Ett telefonsamtal ifrån, några hållplatser bort. En svarttaxi resa, och vi är där. Men ändå kan jag aldrig släppa ensamheten, jag låter mig aldrig vila. Egentligen vill jag inte alltid ha någon, men jag får för mig det ibland. Ok att jonathan och madde inte är ihop, men de bor ändå tillsammans och de kan liknas vid ett par ibland. Madde som den duktiga hemmafrun och jonathan, stökig sloppy men ändå älskvärd man.
När jag är hemma hos madde och jonathan glömt toasitsen uppe blir jag inte sur eller trött eller cranky på något sätt. Jag bara ler lite vemodigt. drömmer mig bort till den ljuva tiden då jag måste fälla ner sitsen efter någon jag älskar, flera gånger varje dag. Ibland blir drömmen så verklig att det gör ont. Jag önskar för hårt. När madde klagar över disken som han oftast lämnar efter sig så förstår jag och sympatiserar med henne, men i hemlighet blir jag bitter. Vad jag skulle gett för att få diska efter någon som håller mig kär. Igår hängde classe här en stund och jag lagade nudlar med ost och salami till oss (vi hann inte med något fancy), han bara satt ner vid bordet och pratade med mig. efteråt diskade jag bådas tallrikar och medan jag gjorde det kom en härlig känsla över mig. gud så skönt att kunna nöja sig med ordinary saker. att nöja sig med säkerhet. en ring runt fingret och sedan år fulla av glädje och sorg, meningslösa bråk och rutin. skulle jag någonsin kunna tröttna på det, skulle jag tröttna på ett normalt liv i äktenskap?
"Jag älskar dig/Jag älskar dig också. - Bli min?/Ja! Tills döden. jag lovar, du lovar. Tryck!
- Håll min hand, det är ditt barn med. Gå upp mitt i natten med nappflaskan. - Juliard tog sina första steg idag! - Misja kallade mig "mama"! skrik varje kaotisk morgon. få på alla sina kläder, gummistövlar och overaller på vintern, slask i hallen och gröt under bordet. vem skjutsar kidsen? - Du sa att du skulle hämta dem idag, jag har ett viktigt möte. Solsemester varje år, tillbaka till rötterna och uppleva nya platser. Se barnen lära sig saker.
- Har vi tid för sex ikväll? Boka in det varje fredag efter nattningen. - Prick nio ska du vara i sängen med negligén från paris. - Barnvakten är försenad och vi hinner aldrig dit i tid! Elräkningar, telefonräkningar, bredband och kabelteve. betala betala ränta på ränta. Hjälpas åt, hålla ihop. Du dricker för mycket / Du skriker för mycket. Tiden går, badrummen räcker inte längre till. - Jag fick mitt första gråa hårstrå idag. - Minns du vår smekmånad? Kidsen växer upp, de gör revolt. Unga rebeller, vi ser oss själva i dem. Vi pratar om dem tyst varje natt i vårt sovrum med stängda dörrar. - Du pratar inte med mig som du brukade / Du ser inte ut som du brukade. Ont i ryggen, ont i leder. Mammografi och prostataundersökning. Barnen flyttar ut, för första gången på tjugo år har vi all tid i världen för varandra. - Vad gör vi nu? - Vad som helst. Det du gör, gör även jag. tills döden. Jobba lika hårt, med mindre kraft. snart pension, snart barnbarn. snart rinner all tid ut. Ständigt lugn och ständig oro. Passa bebisar igen, nappflaskor igen, promenader med barnvagnar. men nu vet vi vad vi gör, nu är vi inga nybörjare. Gråta inombords av lycka för att se ett första steg, för att höra ett första ord, igen. Tid. Barnen är vuxna nu, vi är gamla: vi har gjort allt. - Lämna mig aldrig/jag lovar. du lovar. alltid.
- Älskar du mig fortfarande?/Föralltid, jag lever inte utan dig. Vi lovade. En dag kommer då någon bryter sitt löfte. Begravning. det regnar och det enda som finns kvar av oss är en stum fråga skriven i den sviknas ansikte. - Vem ska sova på din sida av sängen nu? "
Om det inte är jag som försvinner först kommer jag dö lika ensam som jag är idag, är det då värt det? (ja)
Kommentarer
Postat av: petite
gu va bra du skriver :)
Trackback