first breath after a coma.
Jobring sover bakom mig i sängen. då och då rör han på sig och jag stannar upp. är rädd att ljuden från mina fingrar mot tangenterna kommer väcka honom. men han sover. jag hör hans tunga andetag. Undrar om han drömmer något, och vad isåfall? Jag vill också drömma, men jag har ingen sömn.
Istället sitter jag uppe och skriver. jag lyssnar på musik och skriver det jag ser i låtarna. associationer. Jag lyssnar bara på explosions in the sky, ett grymt band som endast spelar instrumentala låtar. det är lättast att associera fritt då, utan text att bli influerad av. Jag sätter på en random låt, blundar och skriver ner första bästa. jag tittar inte på det jag skriver, bara på fingrarna som dansar över tangentbordet. Ibland blir det endast korta stycken, sekvenser, och ibland lite längre berättelser. När låten slutar, så skriver jag inte mer, fastän storyn kanske inte är klar. Jag läser igenom allt, ändrar inget, och börjar om på en ny låt.
Utdrag:
Help us stay alive:
Tunga andhämtningar mot en kind. Endast mun mot kind. Snabbspolning, munnen pratar. Hand i hand, ett par, bilar åker förbi i ultrafart. Fåglar flyger, vågorna slår mot sten och sand. någon faller som i en dröm.
Folk gräver, dem gräver en stor grop, alla med varsin spade, barn och vuxna, det är ett uppdrag, dem gräver dag och natt, utan stopp, utan ro eller mat. Enkla människor, med ett mål i livet. De ska gräva sig ut. Ut ur världen. Deras ansiktsuttryck. Alla likadana, trötta men bestämda. Sorgsna, men med hopp. Solen reser sig över bergen, sakta sakta. Folk stannar upp, samlas kring sin grop. Alla står runt den enorma gropen, det är svart. Ingenting syns, den är ofantligt djup. En mamma med sitt barn i famnen, tittar ner, hon hoppas men tvekar. Alla står tveksamma. Gropen är klar. Ska vi? En man kysser sin fru hejdå, han hoppar. Någon annan hoppar, och en till. En och en hoppar de i gropen, den oändligt djupa gropen. Se dem falla, alla faller så snabbt men ändå mjukt, luften liksom skyddar dem. Faller faller faller barn och vuxna. Alla ler. Att falla, ler för att de faller. Snart kommer de fram till en plats, där det inte går att falla, där gropen inte längre finns. Ut ur världen, ut ur existensen.
Time stops:
Runt runt, något går runt. En flicka med långt brunt hår, hennes hår är fastknytet vid änden i en påle. Hon snurrar runt den, flyger i luften. Karusell, barn som skrattar, tivoli, färgglada klubbor i alla smaker. Clowner som gör ballongdjur. Men det ser bara roligt och fint ut, jag tror inte på det. Sockervadd, en tjock pojke äter med klibbiga fingrar. Hans mamma ler. Fräknar har han med. men hon bara ler.
Det börjar sakta ner, det börjar mörkna sakta men säkert. en flicka tappar sin glass och börjar nästan gråta, men hon hinner få en ny innan tårarna rinner. Barnen på karusellen börjar blicka upp mot himlen, de kisar. Solen börjar döljas av tunga gråa moln, sakta sakta…försvinner allt ljus.
Regn piskar ner över tivolit. Alla springer, ingen hjälps åt. Föräldrar lämnar sina barn, de bara springer. Alla springer över varandra. Totalt kaos, ingen bryr sig om någon annan. Regn hårt svart regn slår sönder karusellerna. Himlen öppnar sig och det åskar, någon har ramlat i en vattenpöl och gråter. Ingen bryr sig. Skrik och panik. Jag ler, jag är ovan. Jag kastar ner blixtar mot dem. Här uppe är det ljust, men där nere är allt mörkgrått, och se hur de springer för att rädda sig själva. Grindarna är låsta, alla klättrar så gott dem kan, på varandra över varandra. ”Vem bryr sig vart min fot landar.” Ut ut ut! De kan inte ta sig ut, alla halkar ner, ingen kommer ut. Ju längre upp de klättrar desto högre blir grinden. Ingen väg ut. Alla skriker, alla gråter. Översvämning. Vattnet har ingenstans att ta vägen, blixtrarna slår fortfarande ner, folk får Elchockar. Dör som flugor. Allt täcks av vatten, allt simmar omkring i vattnet. En färgglad klubba flyter längst upp.
-
och nu då?
Klockan 06 kommer jobrings mobil att larma för väckning och han åker iväg till sitt jobb. Jag har inte ens sovit och han ska upp och jobba om sisådär fem minuter. Kommer jag kunna somna när han har åkt, jag vill så gärna kunna göra det. och drömma något som jag sedan minns, fint eller hemskt, i dont mind. bara jag kommer ihåg det sen.
Istället sitter jag uppe och skriver. jag lyssnar på musik och skriver det jag ser i låtarna. associationer. Jag lyssnar bara på explosions in the sky, ett grymt band som endast spelar instrumentala låtar. det är lättast att associera fritt då, utan text att bli influerad av. Jag sätter på en random låt, blundar och skriver ner första bästa. jag tittar inte på det jag skriver, bara på fingrarna som dansar över tangentbordet. Ibland blir det endast korta stycken, sekvenser, och ibland lite längre berättelser. När låten slutar, så skriver jag inte mer, fastän storyn kanske inte är klar. Jag läser igenom allt, ändrar inget, och börjar om på en ny låt.
Utdrag:
Help us stay alive:
Tunga andhämtningar mot en kind. Endast mun mot kind. Snabbspolning, munnen pratar. Hand i hand, ett par, bilar åker förbi i ultrafart. Fåglar flyger, vågorna slår mot sten och sand. någon faller som i en dröm.
Folk gräver, dem gräver en stor grop, alla med varsin spade, barn och vuxna, det är ett uppdrag, dem gräver dag och natt, utan stopp, utan ro eller mat. Enkla människor, med ett mål i livet. De ska gräva sig ut. Ut ur världen. Deras ansiktsuttryck. Alla likadana, trötta men bestämda. Sorgsna, men med hopp. Solen reser sig över bergen, sakta sakta. Folk stannar upp, samlas kring sin grop. Alla står runt den enorma gropen, det är svart. Ingenting syns, den är ofantligt djup. En mamma med sitt barn i famnen, tittar ner, hon hoppas men tvekar. Alla står tveksamma. Gropen är klar. Ska vi? En man kysser sin fru hejdå, han hoppar. Någon annan hoppar, och en till. En och en hoppar de i gropen, den oändligt djupa gropen. Se dem falla, alla faller så snabbt men ändå mjukt, luften liksom skyddar dem. Faller faller faller barn och vuxna. Alla ler. Att falla, ler för att de faller. Snart kommer de fram till en plats, där det inte går att falla, där gropen inte längre finns. Ut ur världen, ut ur existensen.
Time stops:
Runt runt, något går runt. En flicka med långt brunt hår, hennes hår är fastknytet vid änden i en påle. Hon snurrar runt den, flyger i luften. Karusell, barn som skrattar, tivoli, färgglada klubbor i alla smaker. Clowner som gör ballongdjur. Men det ser bara roligt och fint ut, jag tror inte på det. Sockervadd, en tjock pojke äter med klibbiga fingrar. Hans mamma ler. Fräknar har han med. men hon bara ler.
Det börjar sakta ner, det börjar mörkna sakta men säkert. en flicka tappar sin glass och börjar nästan gråta, men hon hinner få en ny innan tårarna rinner. Barnen på karusellen börjar blicka upp mot himlen, de kisar. Solen börjar döljas av tunga gråa moln, sakta sakta…försvinner allt ljus.
Regn piskar ner över tivolit. Alla springer, ingen hjälps åt. Föräldrar lämnar sina barn, de bara springer. Alla springer över varandra. Totalt kaos, ingen bryr sig om någon annan. Regn hårt svart regn slår sönder karusellerna. Himlen öppnar sig och det åskar, någon har ramlat i en vattenpöl och gråter. Ingen bryr sig. Skrik och panik. Jag ler, jag är ovan. Jag kastar ner blixtar mot dem. Här uppe är det ljust, men där nere är allt mörkgrått, och se hur de springer för att rädda sig själva. Grindarna är låsta, alla klättrar så gott dem kan, på varandra över varandra. ”Vem bryr sig vart min fot landar.” Ut ut ut! De kan inte ta sig ut, alla halkar ner, ingen kommer ut. Ju längre upp de klättrar desto högre blir grinden. Ingen väg ut. Alla skriker, alla gråter. Översvämning. Vattnet har ingenstans att ta vägen, blixtrarna slår fortfarande ner, folk får Elchockar. Dör som flugor. Allt täcks av vatten, allt simmar omkring i vattnet. En färgglad klubba flyter längst upp.
-
och nu då?
Klockan 06 kommer jobrings mobil att larma för väckning och han åker iväg till sitt jobb. Jag har inte ens sovit och han ska upp och jobba om sisådär fem minuter. Kommer jag kunna somna när han har åkt, jag vill så gärna kunna göra det. och drömma något som jag sedan minns, fint eller hemskt, i dont mind. bara jag kommer ihåg det sen.
Kommentarer
Trackback