cockeyedcharlie

Jag vaknade upp ur en mardröm.
I mammas och pappas säng i rumänien vrider jag på mig och mår illa. Plötsligt känner jag något krypandes på mina händer, det börjar klia. Jag tittar på dem och ser en massa småkryp och insekter, vissa är grönaktiga andra bruna, och så finns det några jättesmå, endast svarta punkter, som springer runt. Jag försöker skaka av mig dem och reser mig upp ur sängen. Det slutar klia och jag går till köket, det ser tomt ut vid första anblick, sedan får jag syn på pappa som står utanför det lilla köksfönstret, på kanten. Jag tänker att han kanske ville ha lite frisk luft, och ropar på honom: Akta så du inte ramlar! Det sista ordet sväljs av en ofantlig schock och obehag; Pappa vänder sig om mot mig i tårar. Han tänker göra det, han vill faktiskt göra det. Uttrycket som är fastklistrat i hans ansikte är det sorgligaste jag sett och min röst slutar fungera. Jag försöker skrika, be honom att inte hoppa. Men det enda som kommer ut är hjälplösa viskningar. Jag kan inget göra, hur kan jag låtit det gå så långt. Hela mitt liv är en lögn och jag blir yr. Plötsligt grips han av fasa, han tappar balansen och börjar falla bakåt. Jag rusar fram för att ta tag i hans hand...
Jag vaknar upp ur en mardröm, och det enda jag hör är mina hårda hjärtslag.