cockeyedcharlie

Jag drömde att jag var väntade barn med en kille jag knappt känner. Vi var inte ens ihop eller något sånt men där gick jag runt ialf och var gravid, i första månaden eller så. Och vi var båda helt beslutsförlamade. jag frågade honom ifall han ville ha ungen, och han ryckte på axlarna. han frågade ifall jag ville föda hans barn och jag rynkade på ögonbrynen tveksamt. Men det fanns en del av mig som verkligen skrek av lycka, och ville ha ungen mer än allt annat oavsett vem fan pappan var. Nå nå, i vår tveksamhet slutade det med att jag aldrig gjorde abort fast jag vaknade snabbt efter det, typiskt, jag fick inte ens se min dröm unge.

Jaja, nu lyssnar jag på brian adams - heaven och vill bli kär. Jag har inte velat bli det på ett bra tag men så började jag tänka på senast jag var kär, liksom verkligen kär med fjärilar i magen och allt sånt, och det var så längesen att jag har lust att gråta. Även om det är jobbigt att gå runt och vara nervös på grund av en person, även om man inte kan koncentrera sig som vanligt, även om man aldrig får som man vill, så finns det ändå något så skönt med att känna så. Som om man ser färger man aldrig sett förut.