cockeyedcharlie

ibland kommer jag att tänka på en låt som jag inte hört på flera år, som jag kanske tyckte mycket om eller bara hört några gånger, still enough. och jag får en urge, jag bara måste lyssna på den igen. förra veckan var det prince - cream, jag dansade runt till den några gånger, bytte om till den innan en lång kväll på stan, it was nice. och nyss kom jag ihåg att jag en dag för längesedan fastnade för lenny kravitz - again. nu har jag lyssnat på den och jag känner mig helt pleased. det brukar bli så, som om en till bit fallit på plats, ett till minne som återupplivats från glömskan. im a sucker for nostalgy. men så finns det flera låtar som jag hört och fastnat för, men som jag förmodligen aldrig kommer få höra igen, för att jag inte minns varken band eller låtnamn. kommer ihåg en video jag såg i rumänien 2004. det var en tjej som sjöng på italienska (eller portugisiska, kanske spanska?), men det finns ingen chans att jag kan googla fram ens en bit av texten för jag har ingen aning vad hon sjöng då. och jag var dum nog att inte skriva ner vad hon hette. fan! nästan exakt ett år senare hörde jag den låten på kharma (en bar) och jag blev helt extatisk, sprang fram till bartendern och frågade om han visste låten, men nepp, ingen verkade veta. fan ta dem. när jag tänker på den blir jag lika förtvivlad varje gång, jag vet att jag skulle mått så jävla bra om jag bara hittade låtjäveln. men jag antar att det är hopplöst, och jag hatar det. unfinished business. detta är typ lika jobbigt som det faktum att jag inte kan hitta fantasy island (med malcolm mcdowell) någonstans! gud hur svårt får det vara? och varför, oh why, måste jag alltid bli så besatt i allt?