cockeyedcharlie

När jag steg in genom dörren för några minuter sedan slogs jag av en äcklig tomhet. Jag hatar att jag redan är hemma igen. det är iförsig bra att jag är den enda i huset just nu, för jag pallar inte med folk. men det stör mig likväl. Jag är så trött så jag kan spy, har varit uppe hela natten och jag vill inget hellre än att sova men ändå tvingar jag mig själv till att knappa vid datorn först, måste kolla mailen och bla bla blaha.. men fan, fuck it, jag orkar inte förklara hur grymt det var i glasgow igen. inte just nu ialf. I NEED TO SLEEP!

18:42

Okey, glasgow 2007 för andra gången, what can i say? jag anländer vid glasgow centralstation runt sju tiden och issa och paulie möter upp mig bland folkvimmlet. I lägenheten bemöts jag för första gången av Nico, och (jag hatar det här uttrycket, men eh..) det säger klick med en gång. hah, vi hänger alla i köket med två av hans polare och snackar skit, jag får reda på att han är 29 och håller på att falla av stolen, how can that be?! jag skulle ju tippa på 22. Nåväl. Artschool next där det är streetparty i duggregnet. hur mycket folk som helst, billig öl och bra musik. issa blir aspackad, jag blir mer och mer intresserad av Mr N, och regnet gör det omöjligt att stå still utan att darra. jag och issa drar fumligt hem för att byta om, paulie hänger på, nico säger Ni måste komma tillbaka! vi byter om, nico ringer och säger att ABC is the place to be och issa vet inte vart det är, han kommer och hämtar oss. Abc låg tydligen tvärs över gatan från artschool haha, men its ok, vi hänger där ett tag. issa orkar inte dricka mer så hon och paul drar hem. jag och nico sitter kvar på terrassen (det regnar fortfarande) och snackar tills det stänger. vi går hem, vi sätter oss i hans rum, vi lyssnar på musik, och resten är sockersöta minnen. Nästa morgon möter jag issa i hallen (som i en film) och viskar om gårdagens shenanigans hahaha! Jag och issa drar till starbucks, köper present till nico och sen hem för att vila inför festen. Gud hemmafester i glasgow är helt fucking mental! Kl 5 på morgonen sitter jag förtvivlat och önskar att folk kunde DRA HEM! haha men fan, kidsen festar hela natten och hela morgonen och vad ska man göra? jag lade mig i nicos säng och fick finally vara ifred, tills hans väckte mig: Ohh i've been drinking too much! Nästa dag, efter att ha städat hela lägenheten, drog jag issa och paul till gourock och kollade på deras nya lägenhet + hälsade på hans daddy. Så himla fint ställe, gourock, speciellt utsikten vid vattnet där man ser högländerna. och deras lägenhet var också grym, de kommer ha det jättenice där. issa och paul sov över, men jag åkte hem. fick ha lite tid för mig själv och läste i några timmar, tills nico kom hem. På morgonen (eftermiddagen) lagade han pasta med pesto + ost till oss och det var godast ever. fuck chips and cheese liksom haha, de resterande dagarna åt jag PP varje dag. Yeye orkar inte ta alla dagarnas action, det var grymt, thats all. i loved it. Jag älskade att sova i hans säng, mysigast ever. vi vaknade alltid av varandra, liksom mitt i natten eller whenever, så fort någon rörde sig kände den andra av det. Första natten hade jag svårt att somna, jag vaknade hela tiden och Nico frågade omtänksamt om jag mådde bra. I'm fine, sa jag och vi kysstes. Grejen är att jag hade svårt att sova för att jag var inte van vid allt det där. Att ha en okänd arm runt midjan, tätt intill, hud mot hud. Jag var ovan, men jag älskade det. fan jag ville inte ens sova; bara ligga sådär blundandes hela natten och njuta. små mjuka beröringar, tunga andetag, om det varade förevigt.. sista natten hade jag en mardröm, det var en helt sjuk story om robotar som tog över människors kroppar och shit, precis som en film. jag vaknade upp med hjärtat bankandes och kände nästan för att gråta, men så fort jag slog upp ögonen fick jag syn på hans bröstkorg, och jag blev lugn. Innan jag åkte gav han mig en skiva med musik och videos, allt shit som vi hade kollat på och snackat om + ett litet brev, så jävla gulligt! auh, issa har blivit bättre på skateboard och jag hoppas allt löser sig med unin (dont worry, its gonna be fine!) och nästa gång vill jag höra fler polska skämt i köket, medan jag äter pasta med pesto! åh glasgow..

(issa och paul bråkar för att hon deleatat en viktig bild från sin kamera som han behöver för att visa hyresvärden)
Issa: But why didnt you put the pictures in the computer?!
Paul: Cause i can't do that.
Issa: What do you mean you CAN'T?!?
Paul: Cause i can't bring the whole fucking computer to show him the pictures!
Issa: oh, hehehe..

(issa till mig på starbucks, om min osäkerhet)
Issa: ...första gången var ett misstag, andra gången "halkade" han in, tredje gången tvingade du honom till det och fjärde gången var han hypnotiserad... vafan tror du det är klart han ville!!

(i sängen)
Nico: Are you raping me?!
Jag: Yes, I AM!


Ah fan, igår och idag har varit skitcepe, jag vet inte hur jag ska dela upp dagarna. Jag lämnade lägenheten lite innan tolv. Issa paul och jag promenerade till centralstationen och jag hann med tåget denna gången, hah. åkte till flygplatsen och fick hänga där hela natten för morgontrafiken är störd. De första två timmarna satt jag och läste men runt tre tiden fick jag nog. Jag hade fortfarande lite tobak kvar och bestämde mig för att rulla några cigg. Fan, kan man se mer ut som en bum? Satt ute och rökte i typ en timma, med en heineken som jag gömde bakom väskan. det började ljusna, jag satt och tänkte på allt som hänt, på hur mycket jag ville åka tillbaka. jag blev rädd för att åka hem, i några intensiva sekunder kändes det som att jag inte hade något att komma hem till. Check in öppnade, och den resterande tiden stod jag mest i kö. planet hem var lugnt, några svenska killar satt bredvid mig och innan de satte sig frågade de på engelska ifall sätet var ledigt..whatthefuck? alla svenskar som snackade med mig gjorde det på engelska, okey jag vet att jag inte ser svensk ut, men jag ser för fan inte skotsk ut heller. nåväl. jag försökte somna, jag ville bara somna, drömma bort allt, men det gick inte. morgonsolen och de kritvita molnen under gjorde det omöjligt, allting ser så mycket finare ut uppifrån. nåväl. jag antar att jag är hemma nu, fastän mitt huvud inte riktigt hängt med, jag är hemma och its gonna be fine..