cockeyedcharlie

Gud jag älskar att lyssna på musik av nostalgiskäl. det händer inte ofta, men när jag väl kan så sätter jag mig i vardagsrummet på gungfotöljen, crackar upp HIM på högsta volym och skrålar med som aldrig förr. det får mig alltid att känna mig så jävla bra, oavsett hur jag egentligen mår. jag sitter och ler och skrattar åt mina patetiska tonårsminnen av olyckliga förälskelser, för det var liksom detta jag brukade lyssna på och snyfta till förr i tiden. ok HIM är inte så bra really, men jag kan inte hjälpa att tycka om det, för jag älskade HIM förut, och jag tycker ju om mig själv. jag tycker om hur jag har blivit och jag skulle inte vara den jag är om jag inte lyssnat på HIM och allt annat crap som barn. fan jag gillar t o m att jag diggade aqua ett tag liksom, och bsb och allt sånt som färglade mitt liv.