cockeyedcharlie

för några nätter sen bestämde jag mig för att (jag tycker) det ultimata sättet att begå självmord på är att skjuta sig genom munnen. det känns så jävla rätt på något sätt, så point of no return, filmiskt vackert. jag har typ inte respekt för folk som "försöker" begå självmord och misslyckas, no offense, men jag tycker inte om det. antingen gör man det eller inte, antingen lyckas man eller så låter man bli helt och hållet. och i mitt huvud är det perfekt sådär, pistol i munnen, för det är så jävla bestämt. det är något man planerat länge, något man verkligen ställt in sig på. jag vet inte hur enkelt det är att få tag i en pistol, men man menar verkligen allvar ifall man lyckas med det. och att sen sätta sig i en stol, ensam i ett rum, ensam i en lägenhet, ta fram pistolen, iaktta den, smeka den. lägga sitt liv i dess träffsäkra funktion. rikta den mot sig, mot tinningen, nej, mot kroppen, kanske hjärtat? nejnej. omsluta den med sina läppar, blunda - PANG.
-
jag är hemma hos anna, hon sover sen länge. sitter och lyssnar på oh laura - release me och känner mig sådär tomt full. tom på ett härligt fullständigt sätt. jag vet inte. jag gillar det, eller kanske inte.. imorse, eller var det igår morse? "drömde" jag en mardröm halvt medvetet/halvt omedvetet, liksom på gränsen till att vakna men ändå inte. och drömmen handlade typ om det. om att jag inte lyckades röra på mig och vakna, och hela mitt liv bara rann ifrån mig och jag lyckades inte röra ett finger. när jag vaknade upp på riktigt mådde jag dåligt, för att jag är rädd att det faktiskt kommer bli så, att det faktiskt är så. jag är lika handlingsförlamad nu som förra året, och året innan det, och innan det och så vidare. det spelar ingen roll hur många texter/manus/berättelser jag skriver eller hur många fina bilder jag får upp i huvudet, om jag inte "orkar" göra något av dem, det spelar ingen roll. om jag inte orkar göra något, händer inget.
-
hahahahahaha!