cockeyedcharlie

jag skulle vilja bli skjuten någon gång. inte till döds, inte så jag blir skadad för livet. bara ett skott i magen eller så, som går hyfsat lätt att operera ut, och allt jag lämnas kvar med är ärr och minnen. jag vill verkligen känna den känslan, känslan av ett skott i kroppen. paniken innan, förvåningen efter. det varma blodet rinnande ur mig. jag vill inte bli skjuten av någon jag känner, helst något helt otippat, typ en kriminell yngling som springer in i affären jag råkar befinna mig i för att råna den, och jag hamnar i vägen. fel plats vid fel tidpunkt och PANG! jag undrar hur min kropp reagerar, jag undrar ifall jag faller ihop direkt, eller om jag klarar av att stå upp med kulan i mig tills ambulansen kommer. jag undrar hur det känns.

-

jag läste en liten notis i metro för ett tag sen (10 mars) som jag rev ur. hittade den precis på skrivbordet, såhär stod det:
"Brev till död mamma i retur
FRANKRIKE. Den 13-åriga flickan var otröstlig över mam-
mans död och skickade ett brev till modern, adresserat
till Paradisgatan i "Himlen", skriver den franska tidning-
en Le Journal de Saône-et-Loire.
Men brevet kom tillbaka med meddelandet "adressen
okänd". Dessutom skulle flickan betala ett straffporto på
13 kronor eftersom brevet saknade frimärke."

Mitt hjärta brast efter jag läst detta. There's no more humanity.