don't shoot, just run
Sarah påminde mig om vad det var jag hade skrivit på den där lappen.
hah, jag minns inte att det var så dystert..
Hey Kids.
Tiden går ever so quickly även om det inte alltid är roligt.
Jag har precis betalat för balen och studentmössan och sitter med en nära vän.
Vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. Tiden rinner iväg, genom mina fingrar.
Passerar varje cell och gör mig orolig för framtiden.
Jag känner mig inte redo än, kanske kommer jag aldrig att göra det och föralltid
förbli ett steg efter mitt liv. Men jag kan inte hjälpa det.
Jag tycker inte om förändring, inte när allt är stabilt och fungerande.
Jag vill inte röra på mig. Separationsångest, rädsla för framtid, rädsla för liv, panik,
ensamhet och lust. Is there any point ever having children?
Något värt att leva och dö för, kärlek? Jag har svårt att tro på sånt.
Världen har gjort mig cynisk. Jag är bara arton, bara arton och redan så depraverad,
pessimistisk. Jag vill att jorden skall öppna sig och svälja mig hel.
Slippa fatta svåra beslut. Slippa -här är en del bortriven-
Bli offer för illusionen.. -bortriven del-
-people change.
-people change?
-Yeah, people change.
-Can they change back?
-I don´t know, I think it´s harder.
Kom, kom atombomb.
Irina 4/4 - 2006
ah well, den tiden är över och turns out, studenten var inte så hemsk som jag föreställt mig.
nånå, tiden rinner fortfarande iväg, men nu är jag mer comfy med det.
Som idag, jag har BARA suttit framför datorn och kollat på den första, och tyvärr enda,
säsongen av freaks and geeks. Varför dör serier jag faller för så tidigt?
hah, jag minns inte att det var så dystert..
Hey Kids.
Tiden går ever so quickly även om det inte alltid är roligt.
Jag har precis betalat för balen och studentmössan och sitter med en nära vän.
Vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. Tiden rinner iväg, genom mina fingrar.
Passerar varje cell och gör mig orolig för framtiden.
Jag känner mig inte redo än, kanske kommer jag aldrig att göra det och föralltid
förbli ett steg efter mitt liv. Men jag kan inte hjälpa det.
Jag tycker inte om förändring, inte när allt är stabilt och fungerande.
Jag vill inte röra på mig. Separationsångest, rädsla för framtid, rädsla för liv, panik,
ensamhet och lust. Is there any point ever having children?
Något värt att leva och dö för, kärlek? Jag har svårt att tro på sånt.
Världen har gjort mig cynisk. Jag är bara arton, bara arton och redan så depraverad,
pessimistisk. Jag vill att jorden skall öppna sig och svälja mig hel.
Slippa fatta svåra beslut. Slippa -här är en del bortriven-
Bli offer för illusionen.. -bortriven del-
-people change.
-people change?
-Yeah, people change.
-Can they change back?
-I don´t know, I think it´s harder.
Kom, kom atombomb.
Irina 4/4 - 2006
ah well, den tiden är över och turns out, studenten var inte så hemsk som jag föreställt mig.
nånå, tiden rinner fortfarande iväg, men nu är jag mer comfy med det.
Som idag, jag har BARA suttit framför datorn och kollat på den första, och tyvärr enda,
säsongen av freaks and geeks. Varför dör serier jag faller för så tidigt?
Kommentarer
Postat av: shadi
herregud... jag minns allt det där.. inte vad du skrev för vi fick aldrig se.. (trots att jag många gånger fick hindra mig sjävl från att klättra upp där på bordet och smygtitta...) men jag minns när du skrev det. jag minns när vi satt där i rummet och ingen fick se vad du skrev. jag mins hur jag varje dag gick förbi glasrutorna och tittade upp på den lilla pappersbiten som stack ut från takplattorna.. idag, 2 år senare fick jag veta vadsom stod där.. uh... nostalgi.
Postat av: Irina
haha! jag trodde for sure att du hade smygläst den redan. ah well, visst är det sjukt? fan vad tiden har försvunnit.
Trackback