"Jag träffade min älskade under ett träd där vi låg med varandra. Ingen såg oss förutom en fågel."

Ligger i sängen och läser "Lyrikanalys" inför skolan imorgon. efter ett trettiotal sidor med dikter och teori fastnar jag för "Sonatform denaturerad prosa" av Gunnar Ekelöf (ur sent på jorden, från 1932). Jag läste igenom den en gång, stannade upp, läste den igen, stannade upp. orden ekade, klingade i huvudet. jag läste den igen, och tillslut insåg jag att det är den första dikten som verkligen fått mig att tycka om och njuta av det svenska språket.


         krossa  bokstävlarna  mellan   tänderna
gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas
och spotta nu eller aldrig jag och svindel du
eller aldrig svindel nu eller aldrig.
         vi börjar om.
         krossa bokstävlarna makadam och tän-
derna gäspar vokaler, svetten rinner i helvete
jag dör i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi bör-
jar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon
det. skrik och rop: det går fort vilken rasande
fart i luft och helvete i mina vindlingar som
vansinnet i luften svindel. skrik och rop: han
faller han har fallit. det var bra det gick fort vil-
ken rasande fart i luft och helvete i mina vind-
lingar kräkas nu eller aldrig svindel jag och du.
jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi
börjar om. jag och han hon det.
         vi börjar om.
         krossa   bokstävlarna   mellan  tänderna
gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas
och spotta nu eller aldrig jag och svindel du
eller aldrig svindel nu eller aldrig.




Några sidor senare fastnade jag för en av Ann Jäderlunds dikter:
(kanske för att den också är full av upprepningar och därmed liknar den ovan nämnda. )


Väggen under handen rör sig
Rör sig inte handen rör sig
Lukten nära ögat vid
Mörk tapeten ögat rör sig
Rör sig inte ingen tid
Munnen ligger mjuk mot väggen
Ensam öppen bruten vid
Rör sig inte ingen tiden
Rör sig inte ingen tid
O låter ljuden därinne
Människosonen enformig värme
Tomhet under ingen tid
Tomhet under ingen värme
Ingen kommer ingen vid
Mörk tapeten ingen värme

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback