cockeyedcharlie

om en vecka kommer jag sitta och skriva min första litteraturvetenskaps tenta, jag hoppas naivt att det kommer gå tillräckligt bra trots att jag hittills bara läst typ hälften av allt vi ska ha läst, och att jag bara kommer ihåg och förstår typ hälften av det. nånå. idag har jag varit ledig och fått lite gjort. organiserat några begrepp och försökt memorera dem. det mest störande med denna kursen har varit versläran och alla de jävla "reglerna" för dikter. jag vill spy på jamber och trokéer! när vi hade en föreläsning med tanten som skrivit boken svensk verslära satt jag och kokade. okey, regler, jag fattar att människor vill ha, och behöver regler, men måste det verkligen finnas sådana för konst också? måste man sitta och dissekera varenda litet ord i en dikt för att avgöra om den är skriven på hexameter eller ej, och sedan dissa den om den kanske bryter mot versmåtttet, ersätter en troké med en anapest? JGBNIGIINILYUIYIHKLÖKF?!
en snubbe i klassen räckte upp handen och frågade: Öh, men vad händer ifall någon som inte kan alla dessa regler skriver en dikt? Och tanten svarade: Heh, ja då blir det förmodligen inte en bra dikt... Inte en bra dikt?! hahahahahahahahajlaglfjfgjfjkggdl, skjut mig nu
det är helt otroligt att jag har lyckats bli förbannad i varje kurs jag hittills läst på universitetet, att det alltid har funnits någon liten regel eller grej som fått mig att vilja gå bärsärk på idioterna bakom det. det kan bero på att allt jag läst har varit "konstnärliga" kurser, inga naturvetenskapliga-det-finns-alltid-ett-rätt-svar-kurser. kanske hade varit lättare då, jag kan ju inte bli hysterisk över att roten ur 16 alltid är 4, eller? mitt problem är att jag inte är en "akademiker", jag tänker med hjärtat och låter känslorna styra mig istället för att acceptera det och spela med. det kanske är fel av mig, men komigen. konst handlar om känslor och är alltid subjektivt, NO MATTER WHAT!