cockeyedcharlie

haha senaste dubbelavsnittet av its always sunny var det bästa av nya säsongen so far, grymt! jag trodde det skulle gå downhill men no no..
Frank: Nobody is gonna have an orgy in their mansion, all over their nice furniture!
...
Dennis: Why is there a buffet at a goddamn orgy?!
Frank: Well you don’t wanna bang on an empty stomach do you?

ah och så har pushing daisies börjat igen, och heroes, och så har jag börjat följa några nya serier också. Sammanlagt är det typ 12 st som jag följer nu..känns lite mycket men vad skulle jag annars gjort? hösten är ett faktum och tiden jag spenderar inomhus blir mer och mer. egentligen borde jag ägna mig mer åt litteraturen som måste läsas för kursen, men herregud, antik litteratur tilltalar mig inte det minsta. jag förstår mindre av dem svenska översättningarna av Homeros och Sofokles skrifter än Hamlet, den gamla engelska versionen. fuck epos och fuck hexameter.


(5 min senare: kollar på desperate housewives och skrattade precis åt ett oidipus skämt dem fått in.. oh geez)

jag kom precis på att jag inte suttit på mitt tak en enda gång det här året. och nu är det försent, för kallt. det kommer säkert dröja ett halvår innan det är varmt nog. fan.
jag minns de underbart ensamma nätterna då jag satt där och njöt av mitt egna sällskap. medan alla runtom sov, klättrade jag ut på taket och hängde där i timmar, med vin, cigg och mp3n, och jag sjöng med i varje låt med hela mitt hjärta för jag visste (intalade mig själv) att ingen kunde höra. jag vet inte, det kanske låter tragiskt, att sitta där helt själv? men det var bland det bästa någonsin. några av de mest perfekta stunderna i mitt liv är de som jag har fått för mig själv, som bara varit mina. som t ex den näst sista kvällen på maldiverna, då jag hittade en avlägsen plats på stranden och satt helt själv stirrandes ut mot de mörka vågorna. perfekt. innerst inne är jag en sån person, som värderar ensamheten ofantligt mycket, men ibland får jag för mig att jag är ensam, som i: varför är jag ENSAM?! och jag hatar dem känslorna. jag hatar dem för att de får mig att tveka på mig själv. och before i know it har jag gått och kärat ner mig i någon bara för att jag inte "vill" vara ensam mer, och sånt funkar aldrig. det slutar bara i besvikelse och tårar, ända tills jag blir botad och inser att, ah..jag är ensam.
hallelujah!
ifall det fanns piller som man kunde ta för att aldrig bli kär igen skulle jag svalt dem snabbt som fan. min mamma skrattade åt mig när jag sa det till henne: "det menar du inte.." Men det gör jag, really really. om jag aldrig skulle behöva bli kär igen skulle jag sluppit så mycket smärta och sparat så mycket tid, det är ju löjligt alltihopa? kärlek är problematiskt så varför vill man skaffa fler problem, jag har nog med problem tack! förut blev jag rädd av tanken att jag kanske slutar upp som en galen katt-tant, men det skrämmer mig inte mer, kanske för att jag tänker skaffa hundar och inte katter, men ja..sålänge jag får ha kvar min ensamhet så kommer allting vara lugnt.
jag är inte hopplös, jag är bara cynisk.

om en vecka kommer jag sitta och skriva min första litteraturvetenskaps tenta, jag hoppas naivt att det kommer gå tillräckligt bra trots att jag hittills bara läst typ hälften av allt vi ska ha läst, och att jag bara kommer ihåg och förstår typ hälften av det. nånå. idag har jag varit ledig och fått lite gjort. organiserat några begrepp och försökt memorera dem. det mest störande med denna kursen har varit versläran och alla de jävla "reglerna" för dikter. jag vill spy på jamber och trokéer! när vi hade en föreläsning med tanten som skrivit boken svensk verslära satt jag och kokade. okey, regler, jag fattar att människor vill ha, och behöver regler, men måste det verkligen finnas sådana för konst också? måste man sitta och dissekera varenda litet ord i en dikt för att avgöra om den är skriven på hexameter eller ej, och sedan dissa den om den kanske bryter mot versmåtttet, ersätter en troké med en anapest? JGBNIGIINILYUIYIHKLÖKF?!
en snubbe i klassen räckte upp handen och frågade: Öh, men vad händer ifall någon som inte kan alla dessa regler skriver en dikt? Och tanten svarade: Heh, ja då blir det förmodligen inte en bra dikt... Inte en bra dikt?! hahahahahahahahajlaglfjfgjfjkggdl, skjut mig nu
det är helt otroligt att jag har lyckats bli förbannad i varje kurs jag hittills läst på universitetet, att det alltid har funnits någon liten regel eller grej som fått mig att vilja gå bärsärk på idioterna bakom det. det kan bero på att allt jag läst har varit "konstnärliga" kurser, inga naturvetenskapliga-det-finns-alltid-ett-rätt-svar-kurser. kanske hade varit lättare då, jag kan ju inte bli hysterisk över att roten ur 16 alltid är 4, eller? mitt problem är att jag inte är en "akademiker", jag tänker med hjärtat och låter känslorna styra mig istället för att acceptera det och spela med. det kanske är fel av mig, men komigen. konst handlar om känslor och är alltid subjektivt, NO MATTER WHAT!

Ligger i sängen och läser "Lyrikanalys" inför skolan imorgon. efter ett trettiotal sidor med dikter och teori fastnar jag för "Sonatform denaturerad prosa" av Gunnar Ekelöf (ur sent på jorden, från 1932). Jag läste igenom den en gång, stannade upp, läste den igen, stannade upp. orden ekade, klingade i huvudet. jag läste den igen, och tillslut insåg jag att det är den första dikten som verkligen fått mig att tycka om och njuta av det svenska språket.


         krossa  bokstävlarna  mellan   tänderna
gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas
och spotta nu eller aldrig jag och svindel du
eller aldrig svindel nu eller aldrig.
         vi börjar om.
         krossa bokstävlarna makadam och tän-
derna gäspar vokaler, svetten rinner i helvete
jag dör i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi bör-
jar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon
det. skrik och rop: det går fort vilken rasande
fart i luft och helvete i mina vindlingar som
vansinnet i luften svindel. skrik och rop: han
faller han har fallit. det var bra det gick fort vil-
ken rasande fart i luft och helvete i mina vind-
lingar kräkas nu eller aldrig svindel jag och du.
jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi
börjar om. jag och han hon det.
         vi börjar om.
         krossa   bokstävlarna   mellan  tänderna
gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas
och spotta nu eller aldrig jag och svindel du
eller aldrig svindel nu eller aldrig.




Några sidor senare fastnade jag för en av Ann Jäderlunds dikter:
(kanske för att den också är full av upprepningar och därmed liknar den ovan nämnda. )


Väggen under handen rör sig
Rör sig inte handen rör sig
Lukten nära ögat vid
Mörk tapeten ögat rör sig
Rör sig inte ingen tid
Munnen ligger mjuk mot väggen
Ensam öppen bruten vid
Rör sig inte ingen tiden
Rör sig inte ingen tid
O låter ljuden därinne
Människosonen enformig värme
Tomhet under ingen tid
Tomhet under ingen värme
Ingen kommer ingen vid
Mörk tapeten ingen värme

Egentligen skulle jag skriva detta förra (förrförra?) veckan, men jag orkade inte, so here goes:
på jobbet diskuterade jag, Rutta och Irena det där experimentet i Cern som kan skapa svarta hål och därmed förgöra hela världen. steven hawking hade typ sagt att det är mindre än en procents chans att det blir något jävla hål, but still. En chans är ändå en chans, och osannolika saker händer varje dag. Först blev jag sur, för jag kan inte acceptera hur idiotiskt orättvis världen är, och vad det är för babianer som styr och ställer bakom allas ryggar. Ifall några forskare nu vill göra ett experiment som faktiskt skulle kunna förstöra världen, hur liten chansen än är, så borde väl alla ha något att säga om det, eller? Rutta höll med men menade liksom uppgivet att det är tyvärr så världen går till och man har inget att säga eller göra. sedan började min lektion och kidsen väntade så jag var tvungen att dra, skulle ha NO med nior, och de skulle skriva prov. Medan de satt tysta och skrev funderade jag vidare på diskussionen. jag störde först ihjäl mig på människor och deras (våran) absurda intelligens som egentligen bara fuckar upp allt, men sedan stannade jag upp och tänkte på experimentet. jag smakade på tanken om ett svart hål. Plötsligt kändes allt mycket bättre, det kändes fint. 70% av mig hoppades att det faktiskt skulle bildas en massa hål, för det vore ett perfekt sätt att förstöra världen på i nuläget. Jag menar, hellre sugas in i svarta hål än ett atombombskrig, eller naturkatastrofer eller meteoriter som kraschar eller whatthefuck ever! Svarta hål vore perfekt. just nu hoppas 95% av mig att experimentet går "fruktansvärt fel", och det är inte för att jag mår dåligt eller är ledsen, det är för att det känns som att det är dags nu. det är på tiden att vi (dem) förgör oss alla.
men som vanligt, så kommer jag väl inte få som jag vill, så nevermind.

(läkarbesöket gick bra och doktorn sa att jag för tillfället inte har något att oroa mig över. för att fira min hälsa satte jag mig vid ödledammen med cigg, vatten och liftarens guide till galaxen.)

Igår var nice. Jag anders och david hängde hos anders hela kvällen. vi drack öl, spelade tv-spel, kollade lite på jesus camp som förövrigt får en att skrika av raseri och obehag, hade rapbattle och såklart pest eller kolera frågor.
Anders: Okey, du måste antingen få båda armarna avsågade från armbågen, eller kapa av kuken..
alla tre valde kuken för come on, man kan göra mer grejer med händerna..

nånå. idag har jag bara hängt med mig själv, försöker förbereda mig mentalt för imorgon då jag igen ska gå till läkaren. Jag är nervös men samtidigt vill jag bara få det överstökat.
I rumänien var jag hos läkaren och där kollades mitt blodtryck, det var lågt vilket jag inte alls var förvånad över eftersom jag ofta blir yr. Hon sa att jag skulle dricka mycket mer vatten + kaffe och rödvin så yeah, inte så hemskt. Men sen gjorde hon ett EKG och så lyssnade hon på mitt hjärta. EKG:t såg inte exakt ut som det skulle, och när hon lyssnade med stetoskopet hörde hon ett "klick" som inte borde finnas där. Hon förklarade att det kanske inte är något alls, eller att det faktiskt är allvarligt. Jag förstod inte riktigt vad det handlade om, men det var något om mitralisklaffen. Ifall det är något fel på den finns det inga botemedel, det är operation som gäller eller nada. och, needless to say, jag vill verkligen inte opereras. men ja..fan, det är säkert lugnt. hoppas jag.
Hursomhelst, efter läkarbesöket bestämde jag mig för att sluta röka, jag valde ett datum och ju mer tiden går, ju fler cigg jag röker dessto säkrare är jag att det är rätt val och att jag kommer klara av det utan problem.
De flestas reaktioner när jag berättar om detta beslut är alltid: Va?! ska DU sluta röka?!?! haha thanks for the support liksom. I fredags påpekade jonatan att jag inte kommer vara samma person utan cigg, hah, ja hela min personlighet är liksom baserad på ciggen. Cigaretter är limmet som håller ihop mig. Men its okey! jag kan bli någon annan isåfall. en bättre version av mig själv kanske? eller en bitter hagga som saknar röken..
nånå. vi får väl se..ca en månad och en vecka kvar.
tick tack

Igår morse kom jag äntligen hem från semestern. Det har varit nice mostly, men jag har saknat min säng som fan, och mina vänner såklart. men ja, jag ska väl skriva lite mer detaljerat, och jag börjar med amsterdam eftersom jag inte hann skriva något när jag kom hem därifrån. så here goes..

Amsterdam

Min och anders resa började bra, men tyvärr så vände turen ganska tidigt. som vanligt så blev anders förkyld (stackaren är typ jämt sjuk, speciellt när han är ledig). nånå, vi anlände helskinnade och jonna och simon mötte upp oss på flygplatsen. det var nice att se dem igen, ett halvår sist. så vi åkte till deras lägenhet som förövrigt var hur sjukt mysig som helst! speciellt deras sovrum, med en liten balkong som påminde om något ur shakespear. Jag och anders var trötta som fan efter resan, ingen av oss hade typ sovit något på natten så vi fick vila upp oss lite innan vi traskade ut i solen för att ta några öl. amsterdam är verkligen en jättefin stad. full av kanaler och gammaldagsa hus, lovely.
första kvällen satte vi oss på en pub/klubb och drack några öl. vi satt i ett avskiljt rum där allt möjligt satt fast på väggarna, allt från affischer till kastruller. pretty cool. men ja, dagen efter blev anders ännu sjukare och han smittade även mig, så i två dagar hängde jag och anders i lägenheten mest för oss själva och kollade på teve, drack te, snackade och hade det allmänt trevligt. jag tvingade på honom pest eller kolera frågor och det var hysteriskt kul! jobring kom den andra kvällen men den jäfveln lyckades hålla sig ifrån viruset, så han och jonna stack på en fest nånstans långt borta och kom inte hem förrän en dag senare, helt slutkörda, hehe. sista dagen så gick vi alla runt på stan och fikade på ett bohemiskt café (FINALLY!) fast det var nog mer reggae än bohemiskt, men yayayaya det var coolt att bara sitta där ialf. sen drack vi en öl på ett sketnice ställe som låg nere vid en kanal. på kvällen kände jag mig bättre och det var ju trots allt the last night in amsterdam, så jag hängde med ut. Anders kunde tyvärr inte haka på för han hade då utvecklat halsfluss och var tvungen att kurera sig för att klara av spelningen på arvika. men ja, vi drog till en av jonnas polare, en italienare. han och några vänner hängde i hans lägenhet (nice), lyssnade på drum and base musik och rökte på. eftersom sånt inte intresserar mig var det väl lite sådär att sitta där, men musiken var bra vilket förbättrade situationen. några till av deras polare dök upp efter ett tag och som vanligt lyckades jag charma dem alla hahaha, synd bara att jag inte var intresserad.. (varför är det alltid så att jag inte behöver anstränga mig ett piss för att killar utomlands ska få upp ögonen för mig? jag menar jesus i glasgow fick jag en homosexuell snubbe att falla för mig bara genom att titta på honom. Uh, jag har kommit fram till att det är svenska killar det är fel på, thats all.)
yaya sen stack vi alla till en D&B klubb. har aldrig varit på en drum'n'base klubb innan but i liked it!! i danced my legs down to my knees i fem timmar typ. hysteriskt nice! fast det var lite jobbigt senare då vi behövde gå hela vägen hem och jag bara fick en timmas sömn eftersom flyget gick tidigt på morgonen. men ja, whattheheck! All in all var det en nice liten tripp. inte så mycket festande som jag och anders tänkt oss, men vi var nöjda ändå.


ska skriva om resten lite senare, har ont i fingrarna nu.


(en vecka senare.. I changed my mind, kommer inte skriva om rumänien och italien. Det var fantastiskt helt enkelt.)

om en timma drar jag till centralstationen. jag har inte sovit något, för what's the point? har istället kollat på filmer. death at a funeral (funny!) och så igby goes down och into the wild, igen. nu lyssnar jag på smiths, still ill. så does the body rule the mind or does the mind rule the body? i think i know.. men jag försöker att inte tänka på det, amsterdam nu, AMSTERDAM! hahaha i can't wait tills jag sitter på ett bohemiskt cafe och iakttar alla "pundare" med sina special brownies. jag hoppas för guds skull att några av mina fördomar besannas ialf.. jajjajaajaja, jag är så trött att jag känner mig halvfull.
godmorgon och hejdå göteborg.

Igår: Jag åkte till ödledammen själv för att fira mitt fyra års jubileum som rökare, tog såklart med mig cigg, musik, vatten, bröd och Muren. Solen sken rakt på mig medan jag satt på en bänk och njöt, så som jag gjorde för fyra år sedan, och det var nice. att sitta och läsa en novell (bästa novellen ever) om döden samtidigt som man röker bort sitt unga liv. två ekorrar hoppade omkring nära mig, jag matade några fåglar och precis när jag skulle bege mig hemåt (sisådär tre timmar senare) så kom en ung rådjurshane fram från ingenstans för att släcka törsten. all in all, en underbar dag. OCH! för att inte glömma: på vägen hem, ett kvarter från mitt hus såg jag något helt otroligt för första gången ever, jag såg två katter para sig! hahahaha! för några veckor sedan frågade jag runt i vänkretsen om någon någonsin sett katter ha sex men ingen hade gjort det, inte ens på teve. men nu mina vänner, har jag finally, gjort det. and it was great! hah, när jag väl insåg det jag var vittne till stod jag och stirrade på dem som en pervers fönstertittare i typ fem minuter. jag skrattade och klappade händer, och tillslut så gick jag stolt hem. lovely.
Idag: Träffade issa på stan och vi promenerade genom haga som vanligt, satte oss i gräset vid lekplatsen (gungan var såklart busy med kids). vi snackade och njöt ett tag tills hon var tvungen att åka till jobbet. sedan gick jag runt i stan ett tag, försökte hitta en bikini, men det är ju lönlöst att hitta något snyggt. nånå, gav upp och stack till systemet. medan jag stod i kö kom jobring fram från ingenstans, han kom hem från stockholm igår, tydligen. vi bestämde oss för att hitta på något så fort han fixat klart något (jag vet aldrig riktigt vad det är han gör så i wont even bother..). jag stack hem sålänge och åt.
vi träffades ca en timme senare i stan, lallade runt tills vi bestämde oss för att fika på cosmos och sedan åkte vi till haga. vi tänkte kolla om man kunde låna pianot i kyrkan men det var stängt.. så jag föreslog biljard. Bäst av sju matcher och vinnaren får en öl av förloraren imorgon. jag vann de två första, han de två andra, jag, han, han. Fan. yaya. vi promenerade därifrån till mitt gamla hood och stannade vid en lekplats, där fanns en sån där stor gunga som flera får plats i, och vi hoppade självklart på den direkt. jag höll på att dö av skratt när jobring på sitt speciella sätt skulle ta fart. vi gungade i typ en halvtimma, skrattade och njöt. life is good!
nu måste jag sova för imorgon ska jag upp tidigt och åka ut till jobring så att vi finally, förhoppningsvis, blir klara med de senaste låtarna.
godnatt

ahhh, kom nyss hem. har hängt med anders och martin igen, vi tog en öl vid kanalen (EN och jag är härligt berusad still..) jag älskar sommarkvällar! nästan varje dag denna veckan har jag träffat anders på kvällen och vi har hängt och njutit av vädret, det är så löjligt nice. och jag går fortfarande runt med ett fånigt leende överallt, inget bothers me no more. mmhhh
på spårvagnen hem träffade jag scott och jag har aldrig sett honom så full, det var väldigt underhållande! när han gick av ställde han sig vid dörren och gestikulerade med armarna samtidigt som han vrålade, sen gjorde han grimaser mot fönstret och jag gapskrattade medan alla andra resenärer kollade snett. hahaha,
SOOO COME OOOOON!
imorgon ska killarna spela på henriksberg, it shall be nice. och på lördag, ja vi får väl se...

idag tog kursen, finally, slut! och det har varit en lovely dag från början till nu (förutom runt fyra på morgonen när jag vaknade och fick för mig att jag såg en stor spindel i sängen vilket ledde till ca en halvtimmes frenetiskt (panikslaget) letande bland lakan och täcke, men ja, det gills inte) idag fick vi presentera verken/byggnaderna och shit som vi hade analyserat. jag var såklart sist i min grupp och jag snackade minst av alla också, orka tjata om något oväsentligt som ingen ändå lyssnar på för att alla är trötta i huvudet av att ha gått runt under den stekheta solen från kl 9.. ye, det gick bra ialf... sen tog jag martin joel och karolina några öl på flygarns vilket var nice. så skönt att vara full runt fyra for a change.. och just ja! martin gav mig en tavla, som han målat, föreställande anton newcombe och den är såklart löjligt snygg! så nu hänger herr newcombe över min säng och jag hoppas såklart att jag kommer drömma fler cepe drömmar om honom (t ex att vi åker rullskridskor i amsterdam, eller att han vill skaffa barn med mig? hahahaha) Nånå... runt åtta bestämde jag mig för att cykla bort restruset, jag åkte först till hamnen och satt där en stund, sedan åkte jag runt halva hisingen typ, bl a till parken vid ramberget som jag och jobring upptäckte i lördags när vi satt där uppe. jag fattar inte att jag inte hittat den tidigare? det är hur mysigt som helst, finns en liten konstgjord damm och allt. det var ingen där då så jag fick sitta och njuta för mig själv. ah yes..innan jag åkte hem gungade jag lite vid parken härborta och lyssnade på bjm. jag kunde inte sluta skratta.
life is good.

kom nyss hem från eriksbergshamnen. satt där i några timmar och njöt av livet med sigur ros och BJM i öronen. herregud, jag kommer aldrig få nog av (david bowie I love you) Since I was six. Anton Newcombe är ett musikaliskt geni och jag längtar sååå till den 24 juni (hämtade ut biljetten idag, looking at it right now..ah)
den sista skoluppgiften går sådär eftersom jag inte kan lyckas fokusera tillräckligt länge för att få ut något vettigt, men det är lugnt, jag mår för bra för att bry mig. och som vanligt löser saker sig alltid när det gäller skola. yaya..jag är trött, kan knappt tänka, men vill inte sova heller. uh.
I WANT TO KISS, PINK LOVE, PINK LOVE, I WANT TO KISS, PINK LOVE, PINK LOOOVE!

de senaste dagarna har varit löjligt bra, trots jobbigt skolplugg och sömnlösa nätter. jag har gått runt och varit glad konstant, for no good (ehm) reason. som igår! var hos tandläkaren och fixade en lagning som gått sönder, och självklart bedövde de mig tills halva ansiktet var helt förlamat. men nånå allt gick bra och smärtfritt. väl hemma satt jag och skrattade var femte minut åt mig själv, för varje gång jag skulle försöka dricka vatten eller säga nåt (ja, jag pratar fortfarande med mig själv) så föreställde jag mig hur cepe jag måste se ut och började le, och när jag log kände jag hur munnen liksom inte hängde med, vilket fick mig att skratta våldsamt. sådär höll jag på i typ en timma, tills bedövningen försvann. jag minns en gång då jag skulle träffa issa på stan efter ett tandläkarbesök, det var typ höst ute då så jag hade såklart på mig bandanan över munnen för att slippa visa mig för andra, men issa envisades att hon ville se så jag tog av den lite och sa något.. den jäveln började gapskratta i ansiktet på mig, jag blev småsur och tog på mig bandanan igen. hon skrattar fortfarande åt det, åt mig. och nu har jag lärt mig att också göra det. självdistans you know.
idag har varit grymt också! vaknade runt elva, ur en underbar dröm, med ett leende på läpparna. tog min morgoncigg + kaffe och sen försökte jag jobba lite på den sista skoluppgiften. efter det satt jag i ca fyra timmar med hög musik och skrålade ensam på mitt rum. på kvällen träffade jag martin, vi tog några öl och promenerade upp till skansen krona. nice!
och när jag kom hem var allting som vanligt, fast ändå inte.

var ute med issa igår (igen). vi har återupptagit kontakten och bråket vi hade för fyra månader sen känns så trivialt och idiotiskt att det inte är någon idé att ens tänka på det. ialf..vi skulle ses efter hon slutat jobba för att ta en öl/cider, men såklart blev hon sen och jag fick sitta och vänta i typ 20 min. men no worries.. vi traskade till 7eleven för att ta ut pengar först, och sedan gick vi till viktoria, men det var fullt med tråkigt folk så vi stack vidare till publik istället. när issa skulle betala för sin cider så hittade hon inte sina pengar, bartendern blev typ sur och jag betalade sålänge, för att ge henne mer tid att leta frenetiskt igenom sin väska.. så frågade jag henne ifall hon verkligen TOG pengarna ur automaten och hon får en cepeblick i ansiktet. "VARFÖR ÄR JAG SÅ BLOOOND?!?!?!" aaahahahhahaa (sorry issa men i had to..om några veckor kommer detta inte vara pinsamt längre..) yeahyeah, hon cursade sig själv för en stund och jag satt mest och log, för komigen, det är komiskt och det handlade ju inte om så mycket pengar egentligen. hehehe.
vi satt på publik en stund, tills den sura bartendern stängde uteserveringen, då pallrade vi oss vidare till linné terassen. där satt vi och snackade och hade det nice i någon timme, tills en full medelåldersgubbe började lyssna på vårat samtal och tränga sig in. det hela urartade och började handla om politik and shit (go figure). efter en stund började jag och issa ge varandra signaler, jag lade ena armen bakom hennes rygg och pillade med håret, hon började nypa mig på låret (inte meningen att det ska rimma eh) och vi båda fick en sån skrattlust att han måste fattat det, för någon minut senare tackade han för sig och stack. hahahahaha! nånå, vi stack hem runt ett och när jag satt själv på backaplan i väntan på spårvagnen kändes allting HELT jävla okey. jag är i en harmonisk period nu, mycket tack vare mina känslor (amoureuse) och återuppståndelsen av min och issas relation. Mitt hjärta har inte flippat på ett tag nu, och jag har fattat att det var bra att det gjorde sådär, för det var det som behövdes för att jag skulle vakna upp, efter sju års sömn.

I NEED YOU SO MUCH CLOSER, SO COME OOOOOON!

All dressed up like you're in some kind of rage säger:
vet du vad jag tänkte på häromdagen? minns du whiplash-teatern? på fenestra, i bildsalen?
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahaha
be reckless with me säger:
hm... ja fan, den som vi spelade upp för cissi och emelie och joyce?
be reckless with me säger:
eller vänta.. nej, tänkte på något annat
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
haha ja just det
be reckless with me säger: vänta lite? what? i bildsalen? nej det var väl i en annan sal..? hm vi kanske tänker på olika... fan vilken var whiplash teatern, hur gick den nu igen?
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
ame stackars kunden som bara ramlade omkull och skadade sig och hamnade i rullstol och fick whiplash typ
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahahaha!!
be reckless with me säger:
ahahahha JAA JUST DET!! HAHAHAHAHHAHAHA
be reckless with me säger:
hahaha jag minns: I DONT WANNA SHAKE MY GODDAMN BOOTY!
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
hahahaha!!
be reckless with me säger:
fan vilka cepebarn vi var!
All dressed up like you're in some kind of rage säger:
haha, do you know if the 42 has gone sir?
be reckless with me säger:
yeah i fucked it a couple of minutes ago..

för en stund sen satt jag ute och rökte på baksidan, där jag alltid brukar sitta. när jag nästan var klar med ciggen så kom grannen, den unga mannen, hem och eftersom deras ingång är precis mittemot där jag sitter, så fick han syn på mig. vi har aldrig hälsat förut, och han såg lite nyfiken och blyg ut så jag vinkade. han log och sa hej, jag log och sa hej. sen gick han in och jag tänkte göra detsamma, men någon minut efteråt kom han ut igen. han tittade på mig och gick av och an på trädgården. jag blev nyfiken, ville veta vad han skulle göra, så jag satt kvar och tog en till cigg. jag vet inte vad han ville eller höll på med för han sa inget, kanske inte vågade. men det var ganska självklart att han kommit ut igen för att jag satt där (haha inte så, men come on..) så gick han fram och tillbaka, tittade på mig då och då, log varje gång vi fick ögonkontakt, men sa inget. weird.
jag vet att han är psykiskt sjuk, men exakt vad det är för fel vet jag inte. när de flyttade in brukade han banka i väggen på nätterna, så hårt att det lät inne hos oss. jag brukade ligga i sängen och somna till hans desperata bankningar, men nu har han slutat med det. he freaks me out, men jag kan inte hjälpa att dras till honom. varför finner jag psykiskt sjuka så mycket mer intressanta än "normala"? hah, jaja.

Please please PLEASE, let me get what I want this time